1000 gånger

Japp, så har jag kommit till det tusende inlägget.
Jag som inte skulle skulle börja blogga, hade inte tid, inte lust, inte kunskapen om hur man gör...
Så nu sitter jag här. Nästan varje dag och ibland flera gånger om dagen.
Det har nästan blivit ett gift, ett behov.
Ibland gör jag uppror och struntar i att öppna datorn. Vill liksom vila mig, då jag jobbar med datorn hela dagarna.
Men det känns konstigt, att inte skriva något eller lägga in en liten bild.

I morse vinkade jag adjö till maken för att par dagar, han ska på kick-off.
Jag hade gott om tid tills mitt tåg skulle gå, tills jag kom på att jag var tvungen att grabba tag i en bok, för att överleva tågresorna. Jag hann med tåget, men telefonen stannade hemma, bara så där.
Det känns nästan naket, när jag glömmer min telefon. Det är inte så att jag är så eftertraktad att den alltid ringer, men jag kan ju inte ringa om den inte är med...
Den som älskar något annat, Karin Fossum. En till av samma författare som förra boken, men lite nyare. Denna satte genast igång och var spännande från första sidan. Det bådar gott.