Sonen i den familjen gör att arbete i svenskan som handlar om dialekter och han har göteborgskan...Jag som trodde att det var ett eget språk...dialekt?!
Maken hade vid min hemkomst, även han kommit hem efter en tur i staden för att fotografera allt som hänt på de senaste 3 veckorna...Han gör alltså detta regelbundet. Kanske därför som han tar väldigt många bilder per år...?
Jag kom halvvägs med avmaskningen av Citronen igår och resten rök i morse. Nu är allt avmaskat och klart. Dock har jag några ändar att fästa och att blocka eller liknande. Kanten måste justeras...
Dock tror jag att jag kommer att trivas bättre med den här storleken än innan jag stickade till det sista. Jag har ett halvt nystan kvar, som kanske får bli pulsvärmare eller nåt vid senare tillfälle.Tråkigt att bara titta på TV, så en ny Baktus påbörjades. Det mönstret, som jag nu kan utantill, är nästan det ända jag orkar sticka, för att inte ta energi från huvudet...som fortfarande snurrar och idag mer än vanligt...
Sonen och jag ska på utvecklingssamtal i skolan. Nu går allt bara bra, så jag är inte orolig, men man kommer ju ihåg hur det var när man själv gick i skolan...Hur vi ska ta oss dit, vet jag inte än. Men det går nån buss, eller så går vi sakta...
Solen börjar komma igenom diset, så kanske går jag ut ett tag på baksidan med min bok. Men idag kanske jag ska smörja in ansiktet, då jag är helt röd efter gårdagen...Men färg fick jag i alla fall. RÖD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar