Man riktigt känner hur pappershöljet smälter sakta och det sura pulvret kommer ner på tungan. Det smakar egentligen inte gott, men nostalgi och det räcker...
Jag hittade dem i den affär som nu ligger helt jättenära min nya arbetsplats. Innan har jag bara sett dem på grossistställe som Martin Olsson och då måste man köpa några tusen...eller så.
Men nu låg de i en liten behändig plastpåse.
Idag ska maken på julbord på Café Opera. Ryktet säger, alltså maken, att efterfesten för Idol kommer att vara på samma ställe fast senare.
Jag påminde maken lite lätt att hans svärföräldrar, dvs mina föräldrar, dyker upp vid ett-tiden i morgon för att gratta hans son. Får se om han kommer ihåg det i natt, när det skulle vara dags för honom att gå hem.
Jag själv tar med mig sonen till hans kompis och kompisen mamma, där jag och hon ska virka/ dricka vin tillsammans. Tänk att man kan göra två trevliga saker samtidigt! Och dessutom prata.
Tur man inte är kille!
Nu ska jag snart inta min ensamma middag, sushi.
Sonen ville prompt äta mat från en internationell hamburgerkedja, men det ville inte jag. Så han köper sin mat och jag min och maken äter julbord. Alla nöjda.
Snart kommer alla vackra klänningar på TV, Nobelfesten börjar snart.
Någon mer som ska frossa i detta?
1 kommentar:
Aah, jag känner känslan. Sådana har jag inte sett på år och dar.
/Medea
Skicka en kommentar