Sedan har det inte hänt så mycket mer, efter resorna...
Tills i söndags.
Då plockade jag fram den igen och tycker att det är ganska skönt att sticka en sjal där man ökar en maska innanför den andra maskan i början av varje varv, tills udden mäter 70 cm.
Det kräver liksom ingen större tankemöda.
Och så har jag kommit på vad som ska ske med den i ett senare liv.
Mer om det en annan gång, det är lite hemligt...
Bilden är gammal, jag har kommit dubbelt så långt nu.
Jag har kommit på en annan större förändring i mitt liv som hudraprocentarbetare; jag kan inte sova i soffan en timme på eftermiddagen och tiden i väldigt elastiska kläder har också krymp med motsvarande tid.
Nu är inte detta något att sörja, men det var skönt så länge det varade.
Maken frågade om jag ville ha lite närhet på hemvägen. Jag svarade att det var alltid intressant, så vi åkte samma tåg hem, idag igen. En början på en ny vana...?
Kanske ska säga att närheten bestod i att våra knän snuddade vid varandra när vi satt mitt emot. Alltså som det brukar vara, men nu kände vi varandra....Inget mer än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar