Det är drygt 6 år sedan de flyttade hem, ifrån Hornstull till Svensbyn utanför Piteå.
Innan dess firade vi de flesta födelsedagarna och nyårsaftnar tillsammans och pojkarna är som kusiner, då de vanliga släkterna bodde långt borta...
Igår kändes det precis som då, när de bodde här och vi träffades mer aktivt oftare. Man behöver inte vara så där trevande som man kan bli, ibland när man inte träffas så ofta. Man liksom känner av varandra...Så var det inte. Vi fortsatte där vi slutade senast, för ett drygt år sedan.
Kära K fick ett par strumpor i blått, hennes älsklingsfärg, dock glömde jag fotografera dem innan de överlämnades.
Jag fick också ett paket, se ovan.
Där var de lite oroliga att jag kanske skulle ta illa upp, trots att vi känner varandra...
Men, förklarade jag, klart jag inte tar illa upp. Jag har en likadan skylt som jag köpt själv, för 3 år sedan. Men man kan aldrig få för många sådana.
Jag vet ju hur jag är, efter 46 år, och den skylten är väldigt mycket jag.
Den gamla skylten sitter i köket, undrar var jag ska sätta den nya...?
Kanske så sonen ser den när han kommer ut från sitt rum...Eller på hans rum, så han vet vem som bestämmer?!
I vilket fall som helst, uppskattade jag verkligen presenten som kom tillsammans med en påse Julte.
Idag har vi faktiskt rört oss ute under ca en halvtimme, då maken och jag i rask takt trotsade blåsten.
Nu ska vi bara ta det lugnt och se på skidskytte och sticka. Ja, inte maken då, men jag.
Faktiskt så har jag avslutat en julklapp nu i morse och ska snart ta mig an nästa objekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar