måndag 14 juni 2010

Enstaka skurar

Igår eftermiddag kom mina föräldrar för att äta grillat och träffas i allmänhet.
Vi började så bra med att sitta ute i solen. Det kom nån droppe eller så, men solen sken varmt och stadigt. Tills det inte var droppar utan ihållande regn, då sprang vi fort som attans in med alla dynor mm.
Bara synd om maken, som den grillmästare han är, som fick stå under parasoll och grilla det vi skulle äta.
Åt gjorde vi inne.
Kanske skulle vi kunna äta efterrätten ute med kaffe/te, men det var så blött, så det var inget alternativ. Men kanske, kanske var det sista gången vi behövde springa in. Nästa gång har vi förhoppningsvis tak över bordet...
När de åkt hem, satte jag mig i soffan, framför fotbolls TV som tydligen har flyttat in hos oss, och stickade några varv på Annis.
Jag har nu kommit så långt att frågan är vad som nu ska hända; muscher, pärlor eller inget...
I mönstret ska man göra 3 muscher i varje pigg, men garnet är så tunt och skört, så det avråds det ifrån. Men frågan är om man sticka sådana, nu när jag har dubbelt garn. Blir det då tåligare eller går de sönder var för sig? Och kan man peta på pärlor, alltså inte sticka med dem, utan lyfta på dem i efterhand, går det ändå sönder då? Hmmm.

I den här VM i fotbollsstickningsbloggen kunde man anmäla att man skulle sticka klart ett UFO, alltså en ofärdig stickning. Jag har en annan lösning, som jag tillämpade så sent som i lördags.
Jag letade efter min Knit-pro sticka i storlek 5. Hade jag inte fått med en sådan i det paket jag köpte? Jag letade på nätet, om vilka storlekar som följde med och visst skulle jag ha fått en 5a. Men jag hittade den inte och hade jag inte en längre kabel också? Jag letade i alla lådor, där stickor ska finnas utan att hitta den.
När jag kom ner i vardagsrummet såg jag min stickkorg, där en grön väska som jag har stickningar i, låg.
I denna gröna väska hittade jag både kabel och 5ans stickor. Jag hade tidigt i våras påbörjat en grön tröja med hål i i Merino från Garnstudio. Och glömt bort. Det var säkert ett halvt framstycke som bara låg och vilade...
Min filosofi är att om man inte ens kommer ihåg en stickning, så kan man repa upp den utan dåligt samvete. Så det gjorde jag.
Och vips, så finns det inga UFON...bara upprepade garnnystan...Men ändå.

2 kommentarer:

Eva i Halmstad sa...

=)
Klart du får riva upp, du sätter ju dina gränser själv.
Och så mår man ju så bra efteråt.

Ha de gott
Eva.

Hugomamma sa...

Precis! Och bortglömda alster kan inte räknas som bevarandevärda...