Frysa halva rumpan av sig

Idag är det kallt. Jättekallt!
Och snö.
Och jag cyklar som vanligt. Utan hjälm, för det tar ju "bara" 5 minuter till stationen...
När jag ska hem är det kallare.
Rejält kallare.
Och halare och jag har fortfarande ingen hjälm, för det tar ju "bara 7 minuter hem...
Då är man glad att i alla fall ha ett stickat sadelskydd. Inte för att det skyddar huvudet, men det man sitter på, rumpan.
Lägg där till en ny jacka som är midjekort.
När man cyklar blir "midjekort" alldeles för kort. Man fryser om halva rumpan och halva ryggen. Men det tar ju "bara" 7 minuter.
Vill man vara fin, får man lida pin, som min gamlamormor sa, när jag gnydde då papeljotterna skulle tas ur och man fick svallande lockar. Så svallande man nu kan ha med ett medfött spikrakt hår. Kanske blev det en lätt krusning....Men nöjd var man!

När maken är borta märker man hur mycket han gör hemma. Inget man normalt lägger märke till, men som märks såna här dagar.
Jag går ofta hemifrån när sonen vaknar och märker inget av det. Nu får jag gå till jobbet senare då sonen inte vill vara ensam hemma för länge. Och vilka krav han har då. Sånt som maken kunnat skämma bort honom med...
Man ska väcka en tid. Han går upp 30 minuter senare, då hans frukost är klar. Maken förbereder tandborste mm... Ska jag också skämma bort honom?
Kommer han att klara sig när han flyttar hemifrån med all curling???
Nåväl, en vecka då och då kan jag kanske stå ut, men måste få maken att fasa ut det så småningom.

På babyoverallen är det bara några cm kvar på sista bakstycket, sen väntar ärmar och luva.
Sen kommer den jobbiga frågan; Vad ska jag göra sen?
Nåväl, Var dag har nog av sin egen plåga....Jag kommer nog på nåt.