Hoppsan Kerstin!

Ibland blir det inte som man tänkt sig...!
Jag hittade en udda pärlmudd, alltså en utan maka, i mina gömmor.
Bra, tänkte jag, då kan jag fixa en till och så är det en jättebra julklapp...
Om jag hade gjort den andra precis som den första eller kanske kollat lite mer innan jag satte igång.
Det blir så ibland; det går fort, men ibland blir det liiite fel.
Som denna gången.
Mönstret är identiskt. Det är bara längden på själva mudden som är avvikande, eller om man är realistisk, helt olika!
Den första, den långa gjorde jag förra året, sen lackade jag ur att trä på alla pärlor och lät allt bara ligga.
Den andra, den korta gjorde jag klart igår och då hade jag inte kollat den första, bara mönstret som angav 25 m och ingen notering om att det var fler än 25...
Med påföljden den att jag har en lång och en kort, så istället för att bara göra en och ha ett helt par, måste jag nu göra ännu en till att börja med för att få ett helt par. Och sen ytterligare en för att få en maka till den överblivna. Snacka om att lacka ur på att trä på pärlor.
Men vem har sagt att livet ska vara lätt att leva?!
När jag upptäckte detta vid hopsyning i morse, la jag allt på mitt bord i mitt rum och påbörjade en strumpa istället.

Ännu en spruta idag med påtvingad stillhet med strumpstickning och sen inhandling av föda.
Gårdagens förmodade shoppingrunda i Skärholmen resulterade inte i något. Billigt och bra att ha maken med sig. Men kanske inte så kul. Ska ta en egen tur en annan dag, kanske till Farsta...