Allting har en början, utom korven som har två...

I morse kände jag ett stort behov av att promenera, snabbt och ensam.
Klockan 7:10 var jag utanför dörren, iklädd träningskläder och med musik i öronen.
Solen skiner från en höstklar himmel och livet känns underbart.
Lägger i en tvätt i maskinen när jag kommer innanför dörren och sätter på ägg till frukosten.
Kvinnligt att göra flera saker samtidigt. Jag kan t ex inte borsta tänderna utan att tvätta handfat eller speglar mm, samtidigt.
Maken makar sig ur sängen och målar det sista på några plankor, klockan är inte ens åtta.
Farfar åker hemåt till regnstaden innan klockan är elva och då händer det.
Sonen och jag förmår den stackars maken att såga iordning sonens skiva till tågbanan.
Det ska rundas hörn och tas ut för stegen mm och till slut har den fått ben och regel under och ser ut som ovan.
Nu inträder nästa fas i sonens byggande; tjatfasen om berg och gräs.
Allt ska hända samtidigt och med en gång.
Tålmodig mamma uppmanar sonen att söka på nätet efter hur man bygger berg mm.
Jag vet att när min bror skulle få sin tågbana byggde den ömma modern med papier maché, men jag vet inte om det är det smidigaste sättet.
Fick i alla fall sonen att söka efter böcker som har med tågbyggande att göra. Utrustad med boklapp cyklade sonen och jag till biblioteket som dagen till ära startat söndagsöppet.
Vi fick tag i två böcker som vi glada i hågen cyklade hem med.

Så nu ser vår hall lite mer normal ut; det är "bara" frysen som står kvar...Men Rom byggdes inte på en dag.