Grön citron

Idag är det den 30 mars 2010. Om detta råder det inga tvivel.
Det är dessutom turnéavslutning för Kent i Örebro. Just det! Örebro. Inte Stockholm, Huddinge eller kanske nästgårds, utan Örebro.
Än en gång får man det bekräftat, slängt i ansiktet. Jag är inte makens älskling nummer ett, utan kanske nummer fem, då Kent numera är fyra stycken.
Maken är på väg till denna sista turnéspelning i bil.
Åkte han till Örebro när jag var där?
När var du där? kom frågan från maken. 8 maj förra året, svarade frun. Inte satte du dig i bilen och åkte till mig då.
Att jag var innerligt tacksam att han inte gjorde det, sa jag inget om....
Men det är bara ännu ett exempel på hans gränslösa Kent-kärlek.
Först kom Kent, sen kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting...Sen kom jag och sonen....
Men jag kan leva med det, för alla andra dagar så är han min!

Muminmamman anklagade mig att göra falsk reklam för mina garnlådor, då hon frågade efter nåt vitt ulligt garn till nån kaninsvans.
Jag sa att jag inte hade något sådant garn. Men sen lovade jag att gå upp och leta om det mot förmodan skulle gömma sig något vitt ulligt i mina lådor.
Så nu kan jag bara bekräfta, det jag förut bara anat; Det mesta finns i mina garnlådor. Det fanns t om tre nystan vitt ulligt garn till kaninsvans. Det är bara att hämta...

Här är min gröna citron, eller ska man kalla den lime? den är väldigt tunn och mjuk och snygg färg. Märker man att jag försöker att peppa mig att vilja ha den när den är klar...?

Nytt försök

Sonen såg allt jag hann med i helgen och när jag satt på mitt rum och sydde, frågade han vad som hände med hans Sackboy, från Little Big Planet. Lite dåligt samvete kröp fram, men motades bort lite av att jag hade försökt att sticka efter den beskrivning jag hade hittat, men ej fattat.

Jag sökte lite på Ravelry och hittade en virkad variant och både garn och virknål finns, så nu är det ett nytt försök. Jag visade honom den nu när jag hunnit virka bara toppen på huvudet och han godkände den. Hoppas bara att den motsvarar hans förväntningar när den blir klar. Jag vågar inte skriva om den blir klar....

Påbörjade även en citron igår kväll. Har hunnit med hela första sektionen och påbörjat andra. Väldigt lättstickat mönster, än så länge...

Första cykelturen till tåget gjordes idag. Det gick väldigt lätt, trots allt grus som är på vägen. Maken pumpade däcken ordentligt igår, så förhoppningsvis slipper jag punka den första veckan i alla fall.

Plötsligt så händer det

En kyckling till blev till igår kväll, men eftersom jag inte tänker öppna hönsfarm, så nöjer jag mig med två stycken. Så kul var det inte att virka den ena efter den andra...
Det finns så mycket annat kul som väntar på att få göras.
I natt blev vi av med en timme, men det är inte förrän i morgon som man känner av förlusten, när man ska upp som vanligt i tid. Då 5.15 egentligen enligt min kropp är 4.15...
Borde man inte ställa om natten mellan fredag och lördag istället så man får två nätter på sig att komma i kapp???!
Kanske var det den förlorade timmen som gjorde mig förvirrad. Efter frukosten som blev lite senare än vanligt, sa jag till maken att jag skulle upp på mitt rum och sy ett par byxor.
Han reagerade inte nämnvärt, kanske för det var en som absurd situation. Skulle jag sy byxor som inget sytt på ca 11 år, och då var det brudklänningen...
OK! Sonen har fått sydda kläder, men inte så många sen han blev stor, men aldrig att jag sytt nåt till mig.
Men jag gick upp på mitt rum, klättrade upp på en stol och tog ner mönsterlådan där jag visste att jag hade ett mönster till byxor som jag optimistiskt hade köpt för 8-9 år sen i storlek 42. Det var inte ens öppnat...
Tyget har legat i garderoben minst lika länge ihopp om att få bli kläder, utan att ha hörsammats.
Men sen gick allt på räls, tills det skulle i resår, den fick jag gå ner till centrum för att få tag i...
Taddaaaa!
Lite kortare vårbyxor i mjukt ljust tyg.
Det mest fantastiska kanske är att inte en enda svordom kom över mina läppar och då var det inte för att jag knep ihop dem så mycket...
Ränderna går aldrig ur och jag har fått ett par vårbyxor.
Förr sydde jag alla kläder, på den tiden man kunde få tag i billigt snyggt tyg och var mindre...

Nu planeras det en vårsjal, i hopp om att komma över sjalfobin...Mjukt alpackagarn i vårgrönt....
Kanske en Citron som alla andra stickar.

Odd mama

Äntligen är den klar, lagom tills det är dags att använda den, min virkade Odd mama-jack/kappa.
Det var i höstas som jag såg en virkad OddMolly kappa. Jag kom på vad jag skulle göra med himla massa vit Karisma, som det dittills inte blivit något av.
Visserligen hittade jag inte mönster som var exakt vad jag ville ha, men med virkning är det bara att virka och om det inte blir bra, så drar man bara upp det och inget kan repa upp sig mer än vad jag vill...
Så jag letade efter en jacka med det detaljer som jag ville ha och sen gjorde jag om det som inte passade.
För att inte inkräkta på något varumärkesskydd, så heter min Odd mama och inte mer lik någon förebild än att den är virkad med knappar. Men denna är i ull och OddMolly är i bomull...
Jag blev väldigt nöjd och tror att jag kommer att använda den när det blir lite varmare.

Att det står 44 under kragen är för att jag är 44 år...

Alltså, för att inte ha virkat på så där 30 år och inte haft något riktigt mönster, så känner jag mig nöjd. Kanske blir det fler virkade plagg nu till sommaren.

Idag åkte vi till Farsta för att köpa en vårjacka till sonen, då den som finns nästan är urvuxen. Vi hittade en svart skinnjacka, som inte var skinn när vi läste på tvättrådet. Men man kan inte se det. Den var han nöjd med. Fullträff på första försöket, inget man är bortskämd med... Kanska ska köpa en lott.

Nu ska jag försöka att stryka fler gardiner för att byta på fler ställen. Jag vill ha lite vårkänsla både inne och ute.

Jag kan bara meddela att det igår tvättade golvet i hallen, nästan ser ut som innan tvätten...Finns det något slag av skotorkning som man kan ställa på utsidan???

Den här låten spelades på radion när vi åkte hem och nu går jag och nynnar på den...Kanske fastnar den hos fler?

Vårkänsla

Igår ändrades kvällens förutsättning då sonen blev sjuk.
Jag skulle ha träffat mina kollegor för en trivsam middag, men denna fick då ställas in.
Sonen och maken skulle ha åkt till Södertälje för att kolla på Leksands match mot just Södertälje i kvalserien. Detta fick också ställas in. Tur var kanske det, Leksand förlorade...
Dock blev sonen nöjd när han fick våfflor, det var ju vårfrudagen igår...

Uppe i mina lådor hittade jag fyra nystan velourgarn, som säkert vad tänkt till nåt speciellt när de köptes för sisådär 3 år sen i Jönköping...Men detta speciella är sen länge bortglömt och nu skulle de bli en virkad sjal. Tur att jag fick ta plats i soffan igen, så jag kunde virka...En TV-kväll tog den.
Jag tror att Hjälpstickan så få den...Jag är ingen sjalmänniska, hur nu en sån är. Jag gillar att tillverka, men har svårt att bära dem snyggt. Det bara åker ner och har sig...

I morse ville jag testa att virka kycklingar, så här blev den.

Väldigt kul att virka. Jag har inte virkat såna där amiguramisar eller vad det nu heter, förut. Men jag tror att det kanske kan bli fler kycklingar...Även detta garnet fanns i mina lådor.

Man kan ju undra hur mycket som finns...

Som om inte detta var nog, så sydde jag igår gardiner till vardagsrummet. Eller sydde och sydde, det är panellängder som skulle fållas, men i alla fall...

På köpet la jag upp helgens inköp av jeansleggings. Jag är ju fortfarande för kort för min storlek...Lär nog aldrig komma ifatt även om proportionerna är lite ändrade...

Helgens handling av mat är också avklarad i förmiddags och så även två tvättar och en städning av hallgolv med 12 ton grus på...

Maken kommer inte att känna igen sig; nya gardiner uppsatta i vardagsrummet efter att ha beträtt ett nystädat hallgolv. Hur många godfru-poäng är det?

Sen till den sista av dagens vårhändelser; jag har släpat upp vår/sommarkläderna från källaren för att sortera ut det som jag inte kan ha längre...För att kunna köpa nytt.

Hål igång

Igår landsförvisades jag från soffhörnan upp på andra eller rättare sagt, tredje våningen. Det var fotboll och Zlatan på TV,
Maken menar att han inte körde iväg mig och det gjorde han kanske inte med ord...Men jag är absolut inget stort fotbolls eller idrottsfan över huvudtaget, om det inte är OS eller liknande.
Nu fick jag lägga mig i sängen och kolla på TV, då kan man inte sticka.
Sen kom jag på att sonen både har en TV och en soffa, så då förflyttade jag mig dit och hämtade upp min stickning.
Konstigt nog kändes den gröna hålstickningen ganska trevlig igen, efter nån vecka i träda...
Har jag sagt att jag gillar grönt? Oj, man kan t om se min kudde, som är snarlik i färgen; grön...
Jag gör i alla fall den här tröjan fritt efter Swiss Cheese Shawl men inte lika hålig...
Merinogarnet är i alla fall mjukt och skönt.

När jag kom till jobbet i morse hade en kollega köpt Hemmets Veckotidning, tror jag och där fanns små äggvärmare som man kunde sticka och sen virka söta kyckligar till...Kanske ska se om det finns något kycklinggult garn i gömmorna...
Sonen är sjuk, förkyld, så det kanske finns lite tid till att pyssla, bara så där....

Påskförberedelserna har börjat

Man måste börja så i tid om kycklingarna ska ha nåt gräs att stå i.
Inte levande kycklingar utan sådana där små ludna saker som man har till påsk.
Min mamma sådde alltid gräs när jag var liten och det är en tradition som jag har fortsatt med.
Sonen är måttligt road och frågar vad jag ska med den där formen...
Jag ska även köpa påskris, i år med fjädrar på, för de jag har, är så tuffsiga...Men allt ska gå i brandgult/ gult, för det passar de påskkärringar som jag och Muminmamman gjorde när barnen var små, sådana av äggkartong och flörtkulor... Bild kommer säkert senare. De är ju redan klara sen några år...
Men det är inte bara gräs som ska sås, nya vårgardiner ska upp och jul/vintergardinerna ska ner. Det har ju varit så mycket snö, att det har nästan känts som jul hela tiden. Men nu får det vara slut!
Jag ska sy nya gardiner till vardagsrummet och sätta upp andra i köket. Kanske de andra rummen får nyuppsatta med...Man kan ju inte orka allt på en dag, men det är nog lördagen som får ta den smällen...

Kanske ska man dessutom beställa sig en liten deckare till påsk, ett Påskekrim, som norrmännen säger...

Kanske Viveca Stens andra bok, vad den nu hette, fick reklam från Bokus.com...

Jag var ganska först

Min käre make är helt begeistrad i allt som är interaktivt på datorn, t ex det här med att deklarera med e-legitimation.

Jag har precis gjort det som en av ca 18 000 st, idag var första dagen och det är nog andra eller tredje gången jag gör det.

Förut har jag vågat mig på att deklarera per telefon och innan dess fick maken eller fadren kolla allt, så jag bara kunde skriva under papperslapparna.

Det är inte så att jag har fobi för myndighetspapper, men jag tycker att det är sååå vansinnigt tråkigt.

Denna gången slutade deklarationen som en glad överraskning, jag ska få tillbaka. Det är ju tur det, så man kan sova gott om nätterna i visshet att kronofogden håller sig undan ett tag till...:-)

Vaknar ibland om nätterna, inte i panik över kronofogden, utan av att händerna är bortdomnade...Känner igen det från när jag var gravid med sonen. Då fick jag nån skena som rätade ut handlederna och underlättade för blodtillförseln.

Nu tror jag inte att jag är gravid, eller rättare sagt, jag vet att jag inte är det, men händerna är borta ändå.

Kan ha med stickningen att göra, men nu har jag knappt stickat en maska på hela helgen och ändå försvinner händerna.

Ska man söka? Tänkte då i första hand på handläkare eller vad en sån heter med ett finare namn, inte psykdoktorn....

Jag påbörjade döskallevärmarna igår och har hunnit med två eller tre pärlvarv. Det blir inte så dumt...Men jag skulle behöva sticka lite på strumporna som min fader kanske ska få i födelsedagspresent. Men vi ska inte dit förrän på påskafton, så än brinner det inte...

Summering av helg

En jättekul är helg är till ända och Bubbi är hemma igen...
Vi har hunnit: dricka vin, vin, vin. Pratat jättemycket. Shoppat en hel del och varit kulturella.
Vi träffas inte så ofta som vi skulle vilja, men eftersom vi båda är utrustade med telefon klarar vi oss hjälpligt. Men när vi träffas så antingen pratar vi jättemycket eller så är vi tysta ihop. Det är också skönt, att kunna vara tysta ihop.
Shoppingen i helgen resulterade i trötta visa-kort men lyckliga ägare. Jag har köpt en Kent-skiva till älsklingsmaken, en ceris t-shirt, en blommig tunika, två par jeansleggings, ett par ljusa och ett par mediumblå. En ny bok och ett par skor till våren hittades också. Nu känner jag mig ganska förberedd på den förväntade värmen som ska komma, när är det ingen som vet.
Och det kulturella; ett besök på Nordiska museet där det är en utställning om 300 år av mode och en massa andra utställningar.
Men inte en enda maska stickades under helgen. Detta måste det bli ändring på snarast!

Men min förra bok läste jag slut i lördags morse, när alla andra sov...
I morse började jag läsa Anonyma skoälskares klubb, Beth Harbison. Och det jag har hunnit läsa, så gillar jag den. Man har ett litet leende på läpparna, inte så stort att nån annan på tåget undrar vad man har för sig, men så där litet lagom måbraläsningsleende...

Kulturella

Idag skulle vi inte bara shoppa, vi skulle vara kulturella också. Till Nordiska museet och alla deras utställningar. Efter ett par timmar var vi hungriga och tog oss tillbaka till stan. Men helt utan shopping blev vi inte, ett par byxor och en bok. Nu är vi båda på hemväg men inte tillsammans.

Lördagsshopping

Bubbi och jag är i stan. Pengar är runda och rullar snabbt. Med god lunch och något glas vin har det lätt att prova kläder. Nu är vi på väg hem och i kväll är soffan väldigt lockande.

Ännu en helg framför sig...

Bubbi dyker upp i storstan ikväll vid 20-tiden.
Jag har lovat att hämta henne på centralen, så det kan inte bli nåt vin till middagen, vad den nu ska bli...
Men sen kan vi ta igen det med ostbricka och några glas av det goda vinet. Innan jag somnar som vanligt i soffan.
Kanska kan detta skjutas upp, så vi hinner med den första kolla-läget pratet. Det allra viktigaste skvallret som avhandlas bland det första för att man inte ska glömma bort det.
Igår var jag så trött. Det tar på krafterna att vara ute en onsdagskväll med ett glas vin och en cider. Man är ju inte 28 längre, men 29...och ett halft eller nåt.
Men vi hade trevligt, kusinen och jag.
Vi åt på Jensens Böfhus på Vasagatan och sen träffade vi väninna från Dublin på Sheraton som nödvändigtvis skulle bjuda på den där cidern.
En cache tog vi på torsdagsmorgonen innan jobbet. Jag måste bli medlem och gå ut och cacha själv. ..
Inte en maska stickade jag igår, det känns inte så himlastormande som det gjort, i alla fall inte med den här tröjan.
Jag har plockat fram garn och pärlor för att göra dödskallevärmarna i Johannas häfte om pulsvärmare. Kanske kan det få mig på banan igen.
Annars ska Bubbi och jag ut på stan i helgen, säkert i dagarna två och då kan det hända, som av en händelse, att vi kommer förbi en garnaffär eller två. Hon vet ju inte var de ligger så jag kanske kan styra promenaden i önskad riktning.
Annars är det vårkläder och kanske skor som står på inköpslistan. Jag fick ju inte tag på så mycket i London och garderoben är tämligen tömd på passande kläder. Med passande kläder menar jag inte passande, utan passande i storlek. När man gått ner 14 kg och ett antal storlekar, så känns det plötsligt väldigt roligt att köpa kläder, igen

Nya skor

Jag såg lite av "Sex And The City" alldeles nyss.
Carrie får syn på ett par underbara rosa högklackade skor, som hon ska ha på sin sista date med Mr. Big.
Jag tittar på mina skor, även om det inte är en sista date med Mr. Big, så ser de förskräckliga
Jag har inte längre på mig mina curlingkängor, utan har mina walking-skor. Gröna med gore-tex och kraftig sula. Men nu har jag haft dem ett drygt år och de blir inte vackrare för var dag som går, utan tvärt om.
Det känns dessutom som om man skulle vilja ha lite nättare skor, det är ju nästan vår.
Jag vet att det snöade i morse och att det fortfarande kan snöa många veckor till. Men måste man vara så himla förståndig jämt?
Kan man inte få ha på sig ballerinaskor med rosetter, bara för att...?!
Man skulle i alla fall bli lite gladare, åtminstone tills man frös om fötterna ordentligt...Men i alla fall...?!
Men det kanske är vuxenpoäng att vara förnuftigt klädd på fötterna. Men hur många poäng ska man ha egentligen?
Min bästa väninna Bubbi, kommer i helgen och hälsar på och då ska jag i alla fall kolla lite på vårskor.
För visst är det så att när det väl kommer en vår, så har du inget att ta på dig och hur kul är det, på en skala mellan 1 och 10??
Detta har även skofirmorna klurat ut, så varje dag är reklamen både i tidningarna och i posten full med snygga vårskor.

I övrigt har jag tappat inspirationen med den gröna håltröjan...Jag ska inte ge upp, men hela tiden planerar jag nya projekt, fast inte ens framstycket är klart.
Jag ska visa bild på det, en annan dag.
Idag ska jag äta middag med min kusin, inte från landet, men från Stenungsund och det ska bli trevligt. Vi träffas nästan oftare nu är när jag bodde i Göteborg.

Det är så tyst

Sonen ringer och säger att det är strömavbrott hemma i huset.
Ska du gå ut? frågar jag då.
Nej, svarar sonen. Jag orkar inte...
Jag packar ihop på jobbet och säger att jag ska hem och kolla vad en son gör när det inte finns nån el i huset.
Han kanske läser en bok, försöker en kollega säga...
I mina drömmar, svarar jag.
Det är inte så lätt för datorgenerationen att hitta på saker som fungerar när det inte finns nån el.
Inte använda dator, TV eller tv-spel. Vad gör man?!
Jag såg fram emot att komma hem, lägga mig i soffan och läsa en bok eller sticka på nån stickning. Om man är hemma vid 15.30-tiden så är det fortfarande ljust några timmar och solen har värmt upp huset under den soliga dagen, så det är inte heller nån fara på taket.
Jag planerade att vi skulle åka och köpa pizza om det höll i sig hela dagen.
När jag kommer hem är det alldeles tyst. Inte tyst som det är om inte TVn var på utan tyst, som det är när inte alla fläktar, maskiner och övrig elektrisk utrustning är i gång.
Nu kom strömmen tillbaka 16.15 och det tysta huset började så smått att låta igen.
Sonen skrek: Ja, äntligen...! och satte på TV-spelet och chattade med en kompis.
Och jag gav upp och satte på TVn och kollade de där programmen jag brukar koppla av till...
Men nästa gång....

Fastna i skallen

Vi såg lite repris på Melodifestivalen igår och genast så var man med och sjöng.
Sonen ska sjunga nåt på klassens cabaré och nu har han beslutat sig för Salems låt, så han har tagit ut texten och sjunger överallt, denna underbara låt. T om när han gått och lagt sig hörde man från hans rum, Keep on walking, keep on walking...
I morse när jag gick till tåget, nynnade jag Keep on walking, keep on walking. I was aiking for the sky...
Jag sitter i storrum på jobbet och i vardera änden av rummet går radion hela dagarna och visst kan man urskilja Keep on walking, keep on walking...
Visst har jag även hört Annas låt en massa gånger men den fastnar inte lika lätt som Keep on walking, keeep on wakling
När det var som halast på vägen hem, nynnade jag, som ett mantra, Keep on walking, keep on walking...Och visst klarade jag mig från att halka. Lite hjärntvätt på mig själv...

Maken meddelade alldeles nyss att han blir sen och sonen är ute och gör något med Axel, dvs de leker. Men det kan man inte säga när man är 11 år, det är skämmigt...! Men mamma!
Vad ska en stackars övergiven mamma göra, som inte behöver börja med maten förrän om en timme eller så? Kanske sy upp de där svarta byxorna jag köpte i vintras men inte kunde ha då, men som passar utmärkt nu...Eller kanske lägga sig i soffan och läsa en bok och pilla sig i naveln eller kanske...NU har jag inte tid att spekulera längre, jag syr först upp byxorna och sen stickar jag lite... och sen....börjar jag med maten.

Min röst räknas inte

Igår var det final, som alla säkert vet i Melodifestivalen.
Som vanligt smsade jag och Ruggugglan, som vi gör när vi inte är på samma plats, varje tävling.
Smsen haglade mellan oss om vilken som var bra eller mindre bra.
Mellan varven röstade jag även på mina favoriter. Jag brukar inte göra det, men nu var det final.
Jag röstade först på Andreas Johnsson för att han var läckrast och hade snyggaste skinnjackan och naturligtvis en jättebra låt.
Där var det inga problem, mitt svarssms kom ganska snabbt tillbaka. Kanske för att jag valde det dyrare numret...

Sen ville jag även lägga en röst på Salem al Fakir, vars låt jag gillade ännu bättre. Och tillsammans med Björn Gustafsson, var en låt som jag ville skulle vinna.

Nu tog jag det billigare numret och se, då kom det inget svarssms. Jag försökte då att ringa och rösta på samma låt, men kom inte fram, bara upptaget.

Mitt svarssms kom 22.45. Och jag är tämligen säker på att det då inte räknades med i slutsumman och därför fick inte Salem fler poäng...

Nästa gång ska jag bara använda det dyrare numret....

Men han var bäst i alla fall...

Anna var inte dålig, men inte min cup of tea.

Annars är månadsmuddarna klara, Blonde. Mönstre finns HÄR.
Jag gjorde bara 5 rapporter, då de kändes stora och jag läste flera kommentarer om det innan jag påbörjade dem.

Enkelt och effektfullt mönster, kanske blir det flera....

Med ögon känsliga för grönt, igen och igen

Jag vet att mars kan anses vara en vårmånad, även om snömängden i år är groteskt stor.
Men lite vårkänslor lockas fram av solen, som faktiskt är ganska varm och tillsammans med snön kräver solglasögon.
Jag läste makens tankar angående vart vi skulle åka och handla, Länna med nya Citygross. Detta sa jag då han frågade vart jag ville åka, varför vet jag inte, men sen erkände han att han satt och tänkte på just Länna.
Man kan nästan påstå att han hjärntvättar mig. Tänk om han tänker en massa på att slänga allt garn och att jag plötsligt gör just detta...Spoooky!
Nu ska jag bara tänka en massa tankar som jag vill att han ska göra. KÖPA GARN; KÖPA GARN....får se om det funkar omvänt...
Sonen, medtvingad av den hemska modern då han annars inte hade gått utanför dörren och bara spelat dataspel, och maken gick glada i hågen in på Elgiganten som också finns på sagda plats. Den snabba modern/makan, sa att hon går in på Hemtex.
Väl där fanns det plötsligt massor som lockade fram plånboken från väskan. Jag tittade både på gardiner och dukar, men bestämde mig för dessa runda underlägg, som passande matchar resten av den gröna inredningen.
Har jag sagt att jag gillar grönt???
Fruktfatet ställdes på bordet så att även sonen, som brukar ha tunnelseende när det gäller nyttigheter, kan se det. Men godis ser han direkt var det finns...

Jag har laddat upp inför finalen på Melodifestivalen med en massa ostar och oliver mm. Maken och sonen har skaffat hem chips och ostbågar, men det är inget för mig.
Men dem vinner då? Jag vet inte. Men både sonen och jag sjunger gladeligen med i alla låtarna när de spelas i bilradion, vi är lika stora nördar, han och jag.
Det ryktas om att Björn Gustafsson ska göra comeback ikväll tillsammans med Salem al Fakir. Han är så söt, speciellt när han sjöng till Carina Berg för två år sen...
Den som lever får se...

Te och sympati

När jag kom hem idag, tog jag som vanligt snöskyffeln och hävde ut snö på gatan, så den kan smälta lite snabbare.

När jag väl stod där med snöhögen, tittade grannen ut och frågade om jag ville ha en kopp te. Vi träffas ju aldrig, nu när det är kallt och mörkt...

Visst, väldigt trevligt! sa jag. Ska bara lägga in maten i kylen så kommer jag...

Sonen var hos kompis, så då kunde jag träffa min kompis...

I nästan två timmar satt vi och pratade och drack te.

Att man inte kan träffas lika mycket som när det är varmt och ljust ute, kanske inte är så konstigt, men att det kan gå flera veckor mellan gångerna, trots att man bor vägg i vägg, kanske är lite tråkigt.

Vi försöker att gå ut på promenad ibland, men även de stunderna är glesare nu.

Men jag blev alltså väldigt glad över inbjudan om te.

Är det bara vi som inte träffas så ofta nu? Eller är det så det är? Kallt och mörkt- ingen social kontakt, varmt och ljus-mer social kontakt.

Då kan det bara bli bättre, för det blir varmare och ljusare.

Nu är hela familjen hemma, så nu blir det lite mat. Kokerskan är som vanligt ledig, men jag har handlat lite rostbiff, potatissallad, baguette mm...Lite vin till det, så är fredagens kväll räddad...Och kanske inte så lång, då jag nästan alltid kollar insidan av ögonlocken i soffan.

Litet men naggande gott

Vi har ett projekt på Miniatyrforumet, där jag är med, som nu gäller kläder, hattar, väskor, skor och då tänkte jag att det skulle passa att min kofta, som jag påbörjade i höstas, skulle vara med. Jag har dessutom ett påbörjat gatustånd som behöver mer attiraljer.
Där ska säljas stickat och garn...Allt i skala 1:12

Men när jag skulle fortsätta med koftan i helgen, tyckte jag inte att den blev bra, så då repade jag upp den också, se gårdagens inlägg...

Men nu måste jag sätta lite fart med stickning i miniskalan, så jag blir klar någon gång. Garnet jag har är tunt ullgarn eller bomullsgarn och stickor 0,75. Lite tjockare än synålar, men det sticks en hel del om fingrarna kommer emellan. Och det gör de ganska ofta. Sen måste man vänta tills såren läks innan man sätter igång igen.

Jag har gjort en tröja och en är påbörjad, som stickning och ligger på kanten. Två sjalar är också klara och en himla många mössor. Nu har jag inte stickat alla mössorna, utan det är ett par fingervantar i angora som jag slaktat alla fingertoppar på och gjort mössor av...Eftersom jag inte gillade håriga vantar, så tyckte jag att de kom bättre till sin rätt på detta sättet. Kanske ska ner i vantlådan och se om det finns fler att ta. En skinnmössa kanske skulle sitta bra. Om jag inte minns fel så har säkert maken några passande handskar som jag kan ta. Sen kan han få nya när han fyller år i november, så vet jag vad jag ska köpa till honom då...Hmmm ingen dum idé...

Upprepande

Denna sjal finns inte mer. Den blev lite för lång och löst stickad, då jag av en händelse, inte orkade göra att stickprov, utan bara antog...Så kan det gå ibland...
Maken undrade vad jag höll på med härom kvällen, när jag nystade upp sjalen istället för att sticka.
Förklarade i så enkla ord som möjligt, att han borde vara glad och tacksam, för då kan jag använda garnet igen och "behöver" inte köpa nytt. Men behöver och kommer att...när det handlar om garn är inte samma sak, dvs, jag behöver inte köpa mer garn, men jag kommer att köpa mer garn, ändå....Det förklarade jag inte för maken. Allt behöver han inte veta.

Gav mig ut på en liten sen bokrea-tur. Denna gång till den stora Akademibokhandeln på Regeringsgatan. Jag tänkte att jag kanske behövde en stickbok, om priset var tillräckligt bra. Men det var inte priset...Gick vidare till Bok-skotten, som ligger vid nästa gathörn. Där fanns bra pris, men ingen intressant bok. Så kan det vara...Tänk vad pengar jag tjänade, som den kvinnliga ekonom jag är. Eller; jag kanske inte är ekonom, men kvinnligt ekonomisk är jag.
Då kan jag lägga de pengarna på nåt annat...

Hemma smälter snön allt mer på gatan. Men inte i vår 2 meter höga snöhög. Då kan man slänga ut snö på gatan, från snöhögen, så allt till slut försvinner rinnande ner i en brunn, nån annan stans. Det känns som ett kretslopp. Plogbilen kör upp all snö från gatan till vår infart. Vi lägger den i en stor snöhög. Sen smälter allt på gatan och då kan man ge tillbaka det som är uppskottat till gatan. Sen fryser allt igen och plogbilen skottar upp allt... osv...osv...Sen är det vår!

Dags att fortsätta med månadsvärmarna...i badkarsgrönt, som Bengt Grieve hade kallat färgen.

Sol ute, sol inne

Solen har skinit för fulla muggar idag, både inne och ute.
Den mesta tiden i vinter har vi haft på extra element på jobbet för det har varit så kallt. Det är det inte längre...Men man vågar inte vädra, ännu, då kanske man förfryser igen....

Här är mönstret på min åttiotalschocktröja... Jag hann i morse med att grabba tag i en oläst bok att ha på pendeltåget.
Nästa bok Skugga, av Karin Alvtegen. Jag gillar hennes sätt att skriva. Jag har väldigt lätt för att fastna i boken och glömma allt runt omkring, på gott och på ont, när man åker pendeltåg...

Av en händelse var jag tvungen, när jag gick förbi, att gå in på Vendelas garn på Drottninggatan för att köpa ett nystan Alpacka från Drops, så jag kan sticka månadens pulsvärmare.
Turkost, tänkte jag, för en gångs skull...Och leta nu inte upp de där värmarna jag stickade i höstas i turkost med pärlor. Det är inte samma turkosa färg.
Snart ser ni att även jag kan förnya mina färger...eller kanske inte, men vem bryr sig?!
Men vi kom att prata om, jag och denna Vendela(?) om min resa till London förra veckan.
Hon fick några tips om garnaffärer där....Tänk så lätt man kan få andra att bli sugna på att åka dit. Man bara droppar lite om garnaffärer och fina nystan...så sköter det hela sig själv sen.
Kanske kan få provision från Bigtravel.se, som jag åkte med...Ska kolla upp det och återkommer.

Tillbaks i gruvan igen

Första dagen efter semestern är inte rolig att gå upp.
Jag går dessutom upp 5.15 och är på jobbet kl. 7....Det är tufft.
Hela förra veckan, förutom måndagen, då maken skulle upp till flyget, har jag fått sova så länge som jag behövt...Bara att slippa att sätta klockan är semester för mig.
Men nu är första dagen avklarad, kanske går det bättre i morgon. Man lever på hoppet, sa loppan.
Melodifestivalen i lördags och vasaloppet i söndags var ypperligt tillfälle att sticka sig en sjal, så det gjorde jag.
Denna lila "Medea"-sjal passar ypperligt till min lila mössa och mina lila mockahandskar. Har jag sagt att jag gillar lila?!
Innan sjalen påbörjades så sydde jag faktiskt ihop denna 80-tals chockrosa tröja. Det tycker jag var väldigt duktigt gjort av mig, jag gillar det inte nämnvärt mycket...Men nu är den klar och idag hade jag den på jobbet. Lagom tjock med en t-shirt under. Men tänk, sen till våren med slitna jeans eller kanske vita kortare byxor, då blir den nog ännu bättre.
Om det kommer nån vår....

Men det måste vara fel på vår termometer, det fattas det där lilla strecket före siffrorna.

Ni vet det där som varit i dryga tre månader, - eller minus beror på hur man säger och skriver. Det är hela 3,7 plusgrader!!!

Nu vill jag då inte gnälla....Men vem tar hand om allt vatten på gatan, då alla brunnar är nedfrusna under snön????

Se där, aldrig kan man vara glad nån längre stund.

Men jag blir glad över min nya stickning, en tröja i vårgrön Merino extra fine...Med en massa hål. Jag läste i SVD för nån vecka sen, att det nya är en massa hål i kläderna, så jag stickar en massa hål i kläderna. Bild kommer senare.

Ja, så var då Vasaloppet klart för denna gången

Det är lite jobbigt dagen innan, när man vet att man ska upp tidigt. Ja, nu är ju allting relativt, men en söndagsmorgon och gå upp kl. 7.30 är ganska tidigt, även för mig.

Det bästa är kanske att man inte behöver göra så mycket innan, man kan t om ta sitt täcke och bara förflytta sig till soffan eller sätta på TVn i sovrummet. Det senare alternativet kräver dock godkännande från maken, som inget ser utan glasögon och som är tröttare än jag.

Det är annars inget tjafs, man ska se starten på Vasaloppet, sen kan man somna om, om man behöver.

Vilken tur att maken inte är av annan åsikt, det visste jag ju inte förrän vi flyttat ihop, att han hade samma vasaloppsvanor, som jag. Ibland har man tur...

Sonen däremot tycker bara att vi är konstiga och kan inte förstå tjusningen med att höra Plex välkomna till Berga by, idag för 49:e gången.

Det skulle ha varit den 50:e gången i år men 1991 ställdes vasaloppet in.

Och vem var i Mora för att se vasaloppet 1991? Jo jag.

Min kära väninna Bubbi hade fått för sig att flytta från Göteborg till Mora sommaren innan, och jag skulle hälsa på henne just under denna tiden. Då fattades det nåt, ni vet det där vita kalla, som finns överallt i år. Just det; SNÖ.

Så min enda chans att se detta lopp live var då borta. Bubbi flyttade hem igen efter ett år och ordningen var återställd, man ser loppet på TV.

Här är mina skatter som jag fraktade hem från London.

Det rosa, de två Regia-nystanen och stickorna köptes på Liberty, som ligger granne med Hamleys på Regent Street.

Den gröna och den brandgula härvan köptes på "All the fun at the fair" på Kingley Court i Soho, också strax bakom Hamleys. Så bara du kommer i närheten av denna leksaksaffär, så kan du shoppa fina garner.

Klockan köpte jag på Heathrow, en Swatch, men en som jag inte hade innan och hade ett stort behov av att äga....

Jag hann bara påbörja en socka på flygplatsen i väntan på planet hem, men det gjorde inget. Idag finns det massor av tid att sticka....

På jakt efter småsaker

Även om mitt mål med Londonresan officiellt var att ge sonen hans efterlängtade present, som ju denna resa var, så närde jag hemliga tankar om att bara kolla efter garnaffärer. Detta sa jag naturligtvis inte högt, då både son och moder hade protesterat högljutt...
För att blidka dessa båda medresenärer, gick jag med på att besöka även deras intressesfär, som i viss mån även är min...Därav min beredvillighet att uppfylla deras önskningar.
På Harrods hade de en leksaksavdelning, som även visade sig ha dockskåp. Detta gladde min moder, då hon övertagit min besatthet av just miniatyrer.
Även sonen fick gå omkring och kolla efter saker han ville ha. Han hittade bara en låda som var så stor att den krympte mina chanser till storshopping betydligt. Vilket skulle glädja min käre make...Så gör man två flugor på smällen....

När sedan modern ville ut i periferin, så tog sonens tunnelbaneförälskelse över och även han var positiv till denna resa.

Själva tunnelbanestationen var inte svår att hitta. Men sen när vi fick gå ca 20 minuter och då gick fel, sjönk modet ordenligt och ingen, utom modern var glad för trippen....

Väl framme fanns det så mycket att se på att man inte såg nåt.

Ändock lyckades modern, inte jag, att göra slut på ett par hundra kronor utan problem...

Sonen fick priset som den "mestväluppfostrade" för dagen i den affären. Han var mutad....

Det som syns på denna bild är bara en tjugondel av vad som fanns.

Efter ett par felåkningar kom vi dock tillbaka till civilisationen och dagens huvudmål, Towern. Dock kom vi lite försent för sista insläpp, så vi fick bara se det utifrån. Men sonen som hoppas på en repris av resan vid ett senare tillfälle, tyckte att vi kunde spara insidan tills denna nästa gång.

Klok son, måste vara min....Man kan inte åka för många gånger till London, detta var min sjätte...

Sånt här vårväder hade vi innan vi åkte ut till flygplatsen i fredags. Jag hade fått rapporter från grannen som skottar hos oss om snöfall och minusgrader. Med fanns även en fråga om immigration, kanske inte skulle vara så dumt...Men då sälja huset först, så de slipper ta hand om vår uppfart.
Maken som landade 1,5 timmar före oss från Paris, var tillfrågad, läs beordrad, att vänta på oss, så vi kunde åka med hans taxi hem istället för att traggla med buss och tåg. Han fick dock ett alternativ, han kunde åka hem med sin taxi och hämta oss i bilen, men det var inte lika lockande. Konstigt nog frågade han vad han skulle göra i 1,5 timmar, när det är fullt med restauranger med öl och liknande...Men jag väglädde honom med att säga att han kunde ta en öl eller så för att slå ihjäl tiden.

Men vad kallt det var hemma....Och lika lycket, om inte mer snö...

London- ett roligt sätt att banta

Ingen har väl undgått att se att jag varit i London den senaste veckan...
I tisdags morse åkte jag, sonen och hans mormor till London. Igår kom vi hem.
Vi har gått en hel del under dessa dagar och det är väl därför jag gått ner, trots all den felaktiga kosten jag fått äta. Jag har aldrig haft så svårt att hitta LCHF-mat, som här. Allt är friterat eller så finns det bara smörgåsar i en massa olika varianter. Men ibland har jag hittat t ex fruktsallad på Debenhams. Men trots det så gick jag alltså ner, så det är värt att pröva igen...

Tack gode gud för knitmap. Utan den hade jag aldrig hittat nåt garn.
Vi hade heller aldrig hittat denna underbara innergård med en massa roliga affärer, lite mer hantverksaktigt...Vad jag köpt visas senare.
En annan sevärdhet satt och väntade på mig på Madame Tussauds; George Clooney. Vi skulle haft det mysigt där i mörkret, om det inte var så många andra där...Men nästa gång....Bara inte maken är med då....

Även sonen fick sitt lystmäte tillgodosett, genom två, 2, besök på Hamleys. De hade inte elektriska tåg i hans skala, men han hittade annat att köpa. Han är ju sin moders son som har lätt för att improvisera...

OK, hotellet var inte bland de bästa jag bott på, men det var rent och vi skulle ju ändå inte vara där så mycket. Men mycket tunnelbana har vi åkt....

Hem igen

Sitter på flygplatsen och väntar. Pengarna är nästan slut , men en liten klocka kommer med hem tillsammans med sonens alla inhandlade saker. Ok några är mina också. . .

Kanna te

En kanna te som belöning efter en dag med promenader och promenader. Åkt busstur genom stan och sett vaxgubbar. Lite garn har jag också fått tag på.

Vi fick en medalj till....

...Men var det brons eller guld?
Enligt den här bilden heter norrmannen som vann Johan Olsson och bronsmedaljören Petter Northug och är svensk.
Det finns kanske en rättvisa nånstans....Även om inte Verdens Gang i Norge gillar det. Har lite postolympisk depression... Det känns lite tomt. Men det finns kanske nån repris till att titta på innan allt är över.
Jag har fått stickat och virkat en hel del under dessa två veckor. Det känns bra...

Nu till gårdagskvällens konsert. Kent på Annexet.
Jag måste då erkänna att jag gillar alla de gamla låtarna, jag är likson hjärntvättad med dem och kan de nästan utantill. Det är i och för sig inget ovanligt, de flesta låtar fastnar mer eller mindre hos mig. Men de nya har liksom inte hunnit tränga sig in i hjärnbarken, till denna konserten. Kanske till nästa...
Det kändes dessutom som om de blivit lite vuxna, Kent-killarna som visst fyller 40 år detta året. Det var inte längre "Tacksomfan" utan det mer lite vuxna "Tusentack" och liknande. Detta kanske inte gillas av alla de yngre fansen som var där, en del med förälder, men vi liiiite äldre gillade det.
Och jag måste nog erkänna att jag höjde medelåldern, nån månad eller så med mina 44,5 år. Men det var det värt.
Maken var nöjd och jag har inte haft allt för hemsk upplevelse, även om jag aldrig kommer att erkänna det för maken. Då har han ett visst övertag gentemot garn/tygaffärer som ska bevistas.

Och undras det varför det snöar i Stockholmstrakten igen, kan jag bara meddela; Det är för att maken är på väg utomlands igen och lämnar mig med skottning, som vanligt.

Tur att vi också åker i morgon, då är det grannarna som kollar läget. Tack på förhand!