Fastna i skallen

Vi såg lite repris på Melodifestivalen igår och genast så var man med och sjöng.
Sonen ska sjunga nåt på klassens cabaré och nu har han beslutat sig för Salems låt, så han har tagit ut texten och sjunger överallt, denna underbara låt. T om när han gått och lagt sig hörde man från hans rum, Keep on walking, keep on walking...
I morse när jag gick till tåget, nynnade jag Keep on walking, keep on walking. I was aiking for the sky...
Jag sitter i storrum på jobbet och i vardera änden av rummet går radion hela dagarna och visst kan man urskilja Keep on walking, keep on walking...
Visst har jag även hört Annas låt en massa gånger men den fastnar inte lika lätt som Keep on walking, keeep on wakling
När det var som halast på vägen hem, nynnade jag, som ett mantra, Keep on walking, keep on walking...Och visst klarade jag mig från att halka. Lite hjärntvätt på mig själv...

Maken meddelade alldeles nyss att han blir sen och sonen är ute och gör något med Axel, dvs de leker. Men det kan man inte säga när man är 11 år, det är skämmigt...! Men mamma!
Vad ska en stackars övergiven mamma göra, som inte behöver börja med maten förrän om en timme eller så? Kanske sy upp de där svarta byxorna jag köpte i vintras men inte kunde ha då, men som passar utmärkt nu...Eller kanske lägga sig i soffan och läsa en bok och pilla sig i naveln eller kanske...NU har jag inte tid att spekulera längre, jag syr först upp byxorna och sen stickar jag lite... och sen....börjar jag med maten.