Det finns så mycket annat kul som väntar på att få göras.
I natt blev vi av med en timme, men det är inte förrän i morgon som man känner av förlusten, när man ska upp som vanligt i tid. Då 5.15 egentligen enligt min kropp är 4.15...
Borde man inte ställa om natten mellan fredag och lördag istället så man får två nätter på sig att komma i kapp???!
Kanske var det den förlorade timmen som gjorde mig förvirrad. Efter frukosten som blev lite senare än vanligt, sa jag till maken att jag skulle upp på mitt rum och sy ett par byxor.
Han reagerade inte nämnvärt, kanske för det var en som absurd situation. Skulle jag sy byxor som inget sytt på ca 11 år, och då var det brudklänningen...
OK! Sonen har fått sydda kläder, men inte så många sen han blev stor, men aldrig att jag sytt nåt till mig.
Men jag gick upp på mitt rum, klättrade upp på en stol och tog ner mönsterlådan där jag visste att jag hade ett mönster till byxor som jag optimistiskt hade köpt för 8-9 år sen i storlek 42. Det var inte ens öppnat...
Tyget har legat i garderoben minst lika länge ihopp om att få bli kläder, utan att ha hörsammats.
Men sen gick allt på räls, tills det skulle i resår, den fick jag gå ner till centrum för att få tag i...
Taddaaaa!
Lite kortare vårbyxor i mjukt ljust tyg.
Det mest fantastiska kanske är att inte en enda svordom kom över mina läppar och då var det inte för att jag knep ihop dem så mycket...Ränderna går aldrig ur och jag har fått ett par vårbyxor.
Förr sydde jag alla kläder, på den tiden man kunde få tag i billigt snyggt tyg och var mindre...
Nu planeras det en vårsjal, i hopp om att komma över sjalfobin...Mjukt alpackagarn i vårgrönt....
Kanske en Citron som alla andra stickar.
2 kommentarer:
Snygga byxor, vad duktig du är!
Tack för det! Inte för att de är någon komplicerad modell...Men de blev bra. :-)
Hoppas bara att jag kommer att använda dem.
Skicka en kommentar