På jakt efter småsaker

Även om mitt mål med Londonresan officiellt var att ge sonen hans efterlängtade present, som ju denna resa var, så närde jag hemliga tankar om att bara kolla efter garnaffärer. Detta sa jag naturligtvis inte högt, då både son och moder hade protesterat högljutt...
För att blidka dessa båda medresenärer, gick jag med på att besöka även deras intressesfär, som i viss mån även är min...Därav min beredvillighet att uppfylla deras önskningar.
På Harrods hade de en leksaksavdelning, som även visade sig ha dockskåp. Detta gladde min moder, då hon övertagit min besatthet av just miniatyrer.
Även sonen fick gå omkring och kolla efter saker han ville ha. Han hittade bara en låda som var så stor att den krympte mina chanser till storshopping betydligt. Vilket skulle glädja min käre make...Så gör man två flugor på smällen....

När sedan modern ville ut i periferin, så tog sonens tunnelbaneförälskelse över och även han var positiv till denna resa.

Själva tunnelbanestationen var inte svår att hitta. Men sen när vi fick gå ca 20 minuter och då gick fel, sjönk modet ordenligt och ingen, utom modern var glad för trippen....

Väl framme fanns det så mycket att se på att man inte såg nåt.

Ändock lyckades modern, inte jag, att göra slut på ett par hundra kronor utan problem...

Sonen fick priset som den "mestväluppfostrade" för dagen i den affären. Han var mutad....

Det som syns på denna bild är bara en tjugondel av vad som fanns.

Efter ett par felåkningar kom vi dock tillbaka till civilisationen och dagens huvudmål, Towern. Dock kom vi lite försent för sista insläpp, så vi fick bara se det utifrån. Men sonen som hoppas på en repris av resan vid ett senare tillfälle, tyckte att vi kunde spara insidan tills denna nästa gång.

Klok son, måste vara min....Man kan inte åka för många gånger till London, detta var min sjätte...

Sånt här vårväder hade vi innan vi åkte ut till flygplatsen i fredags. Jag hade fått rapporter från grannen som skottar hos oss om snöfall och minusgrader. Med fanns även en fråga om immigration, kanske inte skulle vara så dumt...Men då sälja huset först, så de slipper ta hand om vår uppfart.
Maken som landade 1,5 timmar före oss från Paris, var tillfrågad, läs beordrad, att vänta på oss, så vi kunde åka med hans taxi hem istället för att traggla med buss och tåg. Han fick dock ett alternativ, han kunde åka hem med sin taxi och hämta oss i bilen, men det var inte lika lockande. Konstigt nog frågade han vad han skulle göra i 1,5 timmar, när det är fullt med restauranger med öl och liknande...Men jag väglädde honom med att säga att han kunde ta en öl eller så för att slå ihjäl tiden.

Men vad kallt det var hemma....Och lika lycket, om inte mer snö...