Saftig halsduk

Jag har kommit lite ur läs-svängen, dvs jag har fortfarande inte läst ut den påbörjade boken, Lyckan säljs separat.
Istället har jag med mig en stickning på tåget till och från jobbet.
Nåt enkelt som man inte behöver räkna eller en massa extrastickor.
En halsduk i mosstickning. I egenfärgad garndesign. Vad snyggt det lät!
Kool-aidfärgat tvåtrådigt ullgarn som blir så här när man stickar upp det.
När jag färgade hade jag ingen aning om hur det skulle bli, bara att färgerna är glada, så jag tänke att det blir en glad halsduk.
Det är tre färger som är färgade i garnet, rosa, grönt och orange. Lite vitt emellan stråken ibland.
I mitten är det blandade färger, men i kanterna bildas det kilar av samma färg.
Ganska läcker, om jag får säga det själv...!
Jag kände att det var dags för att ta ordentligt tag i stickningen till Hjälpstickan, då det kanske snart blir kallare.
Samtidigt går det bra med baby-overallen, där framstycket är klart och nu ska bakstycket på den första halvan påbörjas idag. Man vill ju att den lilla ska kunna ha den när den är klar, så det inte blir lagom till konfirmationen...

Dagen efter kvällen innan

I morse ringde klockan 7:50. Sonen ska på kalas.
Det var en trött moder som steg ur sängen och förirrade sig ner till köket.
Satt trött vid matbordet som sällskap åt den kalastörstande sonen som åt frukost.
Modern bara drack vatten...Och kände sig allt annat än fräsch. De 44 år som hon hade samlat på sig hittills hade över några timmar dubblerats eller kanske t om tripplats. Hur kan det komma sig???
Måste vara det att fester kommer alldeles för sällan och modern är ovan.
Nåväl, på det ska rådas bot om två veckor, då det är två, 2, julfester dagarna efter varandra...
Festen igår var hur kul som helst och det var både god mat, gott vin och trevligt sällskap.
Kanske var det det där dansandet, läs hoppandet, som tog knäcken på mig.
I gott och väl 2 timmar, säkert mer dansade jag som den galning jag är. Sen var det godnatt och hem till barnvakten.
Men kanske en liten berättelse om en av födelsedagspresenterna, kanske den mest uppskattade...
P kom och körde mig hem till jubilaren vid 17:20.tiden. Jag skulle ställa denna fina trädgårdstomte vid hennes hus och sen fotografera den på plats, ta med fotot och överlämna det.Utan att bli upptäckt.
Kameran inställd på nattporträtt, kolsvart och inte för många tillfällen att ta kort.
Ställer upp tomten utanför huset. På övervåningen lyser det i badrummet. Tar 5 foton, knappt godkända, för jag ser inte var tomten är utan får bara köra på måfå.
Sen släcks plötsligt ljuset och då får jag ta till springbenen för att inte bli upptäckt.
Det visar sig att jubilaren lämnar sitt hem strax efter att vi rivstartat därifrån...Nästan upptäckt, men med uppdraget slutfört.
När vi sen lämnar över fotot, har glädjen över det inga gränser.

Nu ska jag bara lägga mig i soffan och inte göra nåt, nåväl kanske se på TV och/ eller sticka lite.

Makens födelsedag

Den älskade maken fyller år idag, 37 år.
Maken vill inte ha några presenter, men maken får presenter ändå.
Av mig och sonen blev det en Polo-skjorta och en CD med nån Karolina som sjunger Kent-låtar.
Har jag sagt att maken ibland sätter Kent före mig, t ex när de släpper nya skivor el dyl.
Ja, det har jag visst sagt...
Nåväl, vi firar honom, fast han inte vill.
Men vi ska också bort och fira en nybliven 40-åring, M som ska ha fest i Stuvsta.
P kommer och håller sonen sällskap ett tag tills vi är tillbaka igen, nån gång sent ikväll...
I morgon är det första advent och vi har fått fram alla ljusstakar och stjärnor, som ska fram.
Hittade mossa och blommor till mitt cementhjärta, som jag köpte för nån vecka sen och som jag nu har planterat i.
Med plast i botten ska det fungera med blommor som ska vattnas och vara inne.
Jag har inte haft hyacinter inne sen jag blev allergisk, för så där 32 år sen. Men dessa är svagdoftande, så vi testar ett tag. Annars blir den fin utanför dörren...

Nephrops norvegicus

Just det; Havskräfta.
När jag kom till fiskdisken i affären, för att inhandla lite fredagsmat, dvs nåt som kokerskan slipper jobba alltför mycket med, hade de spänner med färska havskräftor.
Jag köpte räkbakelser till herrarna och en spann med färska havskräftor till kokerskan, dvs till mig. 1 kg nästan för mig själv...Kan livet bli bättre en fredag då det åter igen börjar regna??!!
Maken kanske äter nåt, om nån, läs jag, skalar till honom. Det tänker jag inte göra, han måste öva. Det är bara två veckor tills vi ska på Skaldjursbuffé på Hotell Riesen, med makens företag. Då måste han lära sig konsten om han sa få i sig nåt överhuvudtaget. Om man inte räknar med bröd, ost och smör...
Annars så har jag påbörjat en pendeltågsstickning; halsduk i Kool-aid-färgat garn. Det är så skönt att bara sticka mosstickning på en halsduk utan att mäta eller ha en massa mönster, när man åker tåg.

Jag har nu kollat lite i Knitting, tidningen från igår. Jag kan inte säga att jag är överförtjust, det är jag inte. Kommer säkert inte köpa den nån mer gång...

Tillägg: Det blev ingen kräfta över till nån annan....Mums!

Hundspruta, inte grisvaccin...

Började dagen på Huddinge sjukhus och ny hyposens, denna gång mot hund.

Hyposens betyder att man sakteliga "vaccineras" mot det man inte tål, i mitt fall hund.

Tidigare har jag vaccinerats mot gråbo, björk, timotej, påbörjat katt och nu hund. Kanske att det är klart sen, att livet blir lite lättare att leva.

Men första gången på ett nytt ämne får man 3 sprutor med 30 minuter mellan varje och man måste hålla sig på plats.

Ganska skönt att bara vara tvungen att sitta stilla, så jag har med mig antingen böcker eller stickning. Idag var det stickning, babyoverallen på st.3. Hann säkert 10 cm med flätor och muscher. Det blir ju så till slut att man lär sig mönstret och det är skönt.

Innan man börjar med sprutorna tar man antihistamin, allergitablett. Idag kände jag lite i näsan så det blev dubbelt.

Jag blir så trött av detta, så när jag väl kom till jobbet, till lunch, var jag helt slut.

Inte många knop blev gjorda idag, men det tar vi igen i morgon.

Nackdelen var när jag kom hem och sonen väntade vid tåget på att vi skulle köpa några presenter, jag var sååååå trött.

Så fort jag kom hem la jag mig i soffan, där jag naturligtvis somnade...Därför detta sena inlägg.

Men efter maten piggnade jag till så vi såg en lånad film, The Proposal, med Sandra Bullock.

Egentligen var det sonen som ville ha sett den på bio, men dit kom vi inte.

Nu såg mest jag och maken den....

Bara ett nystan

När jag har lämnat in mina stickade/virkade saker till Hjälpstickan, hos Marias Garn, får jag köpa ett nystan. Men bara ett....Det gäller då att fundera ut vad jag inte kan leva utan och som ska få följa med hem.
Bäst är det när man nästan är ensam i butiken så man kan stå och klappa garn i alla oändlighet utan att nån ska knö sig förbi eller att man på annat sätt är i vägen.
Jag hade en liten idé om vad jag ville ha...
Nåt jag kan sticka en Swiss Cheese shawl i, när den jag har stickat inte passar mig färgmässigt, fast det var ett underbart garn...
Jag ska fundera på om det är den sjalen jag ska sticka av detta garn eller om det ska bli häftiga strumpor eller benvärmare.
Nåväl, det finns gott om tid att fundera då jag först ska klä en baby så den inte fryser till vintern, men sen kanske det är dags...

Jag funderar på att anta en utmaning som Fantastick har på sin blogg. Att bara sticka av sånt man har hemma i sina skattkistor, förutom smärre undantag...Men vågar jag?!
Kommer jag inte att försöka att få in alla mina garnköp under just dessa undantag och om jag då inte lyckas, kommer jag att bli väldigt besviken???
Jag vågar lova att min käre make inte skulle bli allt för besviken om jag nu antar utmaningen, men är det till för att glädja andra?
Mitt försvar till att jag kan köpa allt garn är att jag inte röker och dricker bara minimalt och går nästan aldrig ut på krogen. Se där så mycket pengar jag har att röra mig med....
Jag kanske ska försöka att införa inköpsstopp, bara året ut. Varför ta i så man spricker?!

Sjalinlämning

Här är de sjalar som jag i morgon kommer att lämna till Marias Garn för att vidarebefordra till Hjälpstickan.
3 trekanstsjalar och en halsduk.
Jag trodde att jag skulle hinna med nåt mer, men det ser inte så ut fn. Och då tänkte jag att det var bättre att lämna det jag har, så länge.
Det blir till att sätta igång alla strumpor lite senare, när det finns mer tid.

Annars har jag varit på promenad med C. Vi tog en promenad, istället för att ta den enkla vägen, att fika, så gick vi ut ca 45 minuter. Det är så skönt att både gå och prata. Förena nytta med nöje...

V var glad för sina presenter igår och tårtan var god. T om jag tog en bit, det var därför jag gick på promenad idag. Kanske inte riktigt så....

Födelsdagskalas

Sonen och jag ska på 11-årskalas i eftermiddag. V fyller 11 år och sonen och V har nog firat alla sina födelsedagar hos varandra. De träffades innan de var födda, då deras föräldrar hamnade i samma föräldragrupp på MVC. Sen dess träffas vi ganska oregelbundet, men i alla fall när nån fyller år.

Det är nåt speciellt med dessa två barn. Väldigt olika, men när de träffas och börjar leka så håller de på ett bra tag. De pratar inte så mycket, det tycks inte behövas.

V räknas inte som tjej, utan som V, av sonen.

Men jag är glad att V har börjat sticka, vilket jag uppmuntrar så mycket jag kan. Förra året fick hon en startsats med garn och stickor, undrar vad hon får i år.... Om man tittar väldigt noga på paketet syns det var det är inköpt...

Förra året var det snöstorm, det är det inte idag. Det är nästan 7 grader varmt ute....

Påbörjat...

I morse när vi vaknade var det kallt och faktiskt soligt.
Lite halt ute, märkte vi när vi gått ett tag. Men det var så skönt att komma ut och det regnade inte...
Nu är det bara grått, grått, grått igen och regn...Hur mycket regn kan det finnas? Och varför är det inget regn i Australien, där det brinner för fulla muggar???!Kan man exportera lite?
Det har i alla fall den fördelen med att man kan vara inne med gott samvete och göra nödvändiga eller roliga saker.
Sonen röjde i sitt rum i veckan och vi fördelade det röjda till släng- eller spara-lådor.
Sen har jag sett på några program som jag missat och slutet på "Fyra bröllop och en begravning" som alltid är lika underhållande.
Det känns nästan som när man själv i början av 90-talet sprang på en himla massa bröllop och bara planerade så man inte hade samma klänning på två i rad...
Sen har jag då kommit igång med den där overallen jag lovat sticka. Riktigt roligt med flätor och muscher. Garnet är också väldigt behagligt att sticka i, merinoull.
I övrigt händer det nog inget spännande här idag. Jag har fortfarande ont i ryggen så jag sitter där jag sitter.

Det här med jämlikhet

Det är inte det att jag inte tycker att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete. Men allt kan inte göras jämlikt.
Ta det här med matlagning; jag är bättre än maken på det, så jag lagar det mesta i matväg i vårt hem.
Då tycker inte jag att det är konstigt att han gör det mesta med bilen. Tvättar, tankar och kanske byter däck...
Nu idag skulle däcken bytas då det var SOL. Inget sketväder som stoppar...
Jag skulle hjälpa maken med detta och fick lossa alla muttrar på alla däcken, så bytte maken däck och drog åt. Sen skulle jag dra åt lite extra efteråt...
Men jag blev så sketen på fingertopparna och naglarna låg i farozonen. Det är inte lätt att få långa snygga naglar när man ska leka bilmekaniker...
Skomakare; bliv vid din läst! säger jag bara.
Jag lagar mat, va?! och maken byter däck! Jämlikt och bra.

När vi bytt däcken skulle vi till tippen med ett lass jord. Jag skulle först bara slänga alla tidningar i återvinningen. Då knäcker ryggen till och jag kan knappt röra mig. Allt bara för jämlikheten!!!!
Hade jag inte dragit muttrar hade jag kanske inte haft ont i ryggen.
Alltså bättre att stå vid spisen och föda barn än att ge sig på manligt territorium, läs byta däck.

Sonen var bjuden på klätterkalas på Karbin i Västberga. Under de två timmar han var där, åkte vi till nya gallerian i Liljeholmen. En massa affärer i tre våningsplan och matställen både här och där.
Åt en jättegod räksallad med handskalade räkor, maken tog äppelpaj med vaniljsås.
Jag hade tänkt fira 11.2 tappade kilon, men kom mig inte riktigt för, utan tog min sallad och smakade bara lite på pajen.

Nu är det det sista på kappan som fixas till. Virkar runt alla kanter och fickorna är klara.
Snart ska det bara till knappar...

Oj, vad tiden går....

Idag var det dags att införskaffa de första av alla presenter som ska med till alla kalas som sonen ska gå på den närmaste tiden.
Jag tog en friskvårdspromenad genom stan och hittade presenten till V som fyller på måndag.
Sen kom jag hem till Huddinge och fixade även presenten till A som ska ha klätterkalas i morgon.
På vägen hem ringde jag till S som jag inte pratat med på ca ett år, men det var så himla skönt. Det var som om vi pratade i går. Man fortsätter där man slutade sist. De som är riktiga vänner, kan man alltid komma tillbaka till.
Idag är det åter igen fredag och även denna vecka så är kokerskan ledig så det inhandlas bara lite rostbiff, potatissallad och baguette. Tillsammans med ett gott vin är fredagskvällen räddad.
Jag kanske ska poängtera att jag ännu inte somnat i soffan...
Jag avhandlade viktiga saker med kära B i över en timme, det var ju över två veckor sen vi pratade sist.
Jag har virkat en ficka och påbörjat den andra. Snart är den klar...

Fijense, av en händelse

Det har varit after work, med soppmiddag och ostmackor idag. Det är därför jag är lite sen.
Vi hade bestämt oss för soppa i påse med färskt bröd, grevé och brieost och rödvin till det.
Vi gick iväg till den första affären vid 14.30. Där hittade vi grevé och färskt bröd, men inget mer.
Vidare till nästa, ICA, där fanns inget av det vi hade på vår lista...
Raskt till nästa affär, där vi i alla fall hittade brie-osten, men fortfarande ingen soppa. Till slut var det bara en affär i närheten kvar. Inget napp där heller.
Vad göra nu? 1 timme kvar tills vi skulle bjuda våra kollegor på varm mat.
Desperat tänker vi att vi ringer efter pizza...
Ska vi åka hem och smsa till nån och säga att vi blivit sjuka...
Man kanske skulle åka till Hemköp vid Åhléns med t-banan... Man kanske ska tillägga att detta är i Sveriges huvudstad med en massa bostäder runt omkring...
A-M hade inget månadsmärke med sig så jag sprang ner till t-banan, den kommer precis så jag slänger mig in i närmaste dörröppning.
Då hör jag på jönköpingska; Vi ska bara två hållplatser...
Min kära väninna K som av en händelse är i stan på kurs, i samma hus som jag jobbar, men i en annan del av det stora huset. Helt otroligt, eller fijense som man säger i latinamerika...
Hon hade tänkt ringa mig, men hade ingen tid och tänkte inte på att jag jobbade där. Men jag får veta allt...I alla fall när jag springer på henne så där.
Lycka till på måndag med höftoperationen!!!!

Man kan undra vad det ska bli...

Kan det bli nåt av detta, kan man stilla undra...
Men man kan i alla fall se att alla delarna är klara, nu ska den bara monteras...
Det är nu det börjar bli tråkigt.
Jag tror att jag ska uthärda detta. Pressa ut alla delar och sen virka ihop. Göra en krage, fickor, sleif och knappar. Se där; nästan färdig.
Oj vad jag är positiv.
En klar förbättring till hur jag varit på jobbet idag. Men det tar vi en annan gång...

Nu börjar sonens kalas-följetong. Ett kalas på lördag, ett litet på måndag, två kalas nästa söndag, då har vi ändå inte räknat med pappas..., sen är det kalas för sonen den 12/12 och säkert kommer det nån inbjudan till. Vad ska man köpa till 11-åringar? En tjej och resten killar????
Vi har bokat kalaset för sonen, bowlingkalas i Heron city med hamburgare och snacks.
Det är första gången sonen har kalas utanför hemmet, men det känns skönt när allt händer under tre veckor...
Nu ska vi bara fundera ut vad sonen ska få i present också....

Varmt för smått

Idag fick jag ett uppdrag av en kollega; sticka en varm overall till ett älskat barnbarn.
Det är nåt med en påse garn och ett mönster. Det triggar igång en reaktion i både kropp och knopp.
Spänning att få lägga upp första maskan, hur ska det bli, passar den...?
Lite "Startidis" med andra ord. Man vill inget hellre än att få starta projektet.
Nu finns det några små saker som bara måste bli klara innan jag tillåter mig till detta. Bara allt är klart till julklappsutdelningen....
I övrigt fick jag hasta även idag till Farsta för att införskaffa 2 nya nystan Karisma, annars ingen krage eller fickor.
Nu är jag trött och ska åter lägga mig i soffan.

Dubbla roller

Jag är inte bara mamma, utan också moderator på Miniatyrforumet.
Det är jag tillsammans med kära A.
Ibland fungerar allt av sig själv och ibland får man gå in och styra upp eller sätta igång projekt eller så.
Vi har i sommar haft en fråga om vad man vill ha ut av forumet, som vi idag har diskuterat.
Det finns ingen oenighet hos oss, utan vi har väldigt roligt tillsammans.

Här är en bild på ett utedass, som jag byggde för några år sen.
Jag fick en låda med kolor och då såg jag med en gång vad jag skulle göra med den när kolorna var slut.
Man kan t om sitta två stycken, om man känner för det och är i skala 1:12...Jag tror att hela dasset är ca 10 cm högt.
Det är nästan så inspirationen för miniatyrer återvänder lite smått, haha, när man ser sina gamla saker.
Men jag ska bara virka klart den sista ärmen och sätta ihop kappan och göra krage och virka fickor, och , och ....Men till jul är jag ledig.


OBS! Det är fritt att gå med på forumet. Gå in på adressen ovan om du är intresserad!
Vi som är med är både nybörjare och lite mer vana, alltså en salig blandning.

Grå, grå, grå, grå

Idag är det grått. Inget dagsljus på hela dagen.
Men med bra lampor kan man ändå handarbeta utan problem.
Sen åttatiden i morse har jag virkat på min kappa.
Jag kände att jag var tvungen att virka till lite på fram- och bakstyckena, lite grann... Det värsta jag vet är ett trångt ärmhål.
Sen är den första ärmen klar och därmed också mönstret för den andra. Man behöver inte tänka så mycket, bara kolla av med jämna mellanrum. Kanske kan även den andra bli klar i kväll, så jag kan få testa allt. Kanske att det kan behövas små justeringar...Hoppas bara inte för mycket är fel, jag hatar att dra upp och börja om...
I övrigt är det skönt att kolla på TV när man virkar eller stickar. Det går några repriser på program som jag missat i veckan, t ex Mammas Pojkar. Inte det mest intelligenta kanske, men det är underhållning.
Men framför allt har det varit The Biggest Looser; ett amerikanskt program där den som gått ner mest i vikt, vinner 250 000 dollar. Helt fantastiska underverk som de åstadkommer.

Idag blir det kalvfärsbiffar med gräddsås och potatis. Ett gott rödvin blir pricken över i.

Det här är Lasse

Sonen kom hem med en ny kille; Lasse.
Sonen har syslöjd och har knåpat ihop denna gubbe under hela terminen. Mäkta stolt visar han upp sitt förstlingsverk; Lasse.
Lasse hade visst långt svallande hår, men sonen gillade inte frisyren, tog en sax och fixade till en mer modern look.
När jag såg Lasse, sa jag att sonen kunde sticka sin Sack boy själv, eftersom han var så duktig. Där kände dock sonen sina begränsningar, väldigt ickemanligt...att känna begränsningar, inte att sticka!
Efter den sedvanliga trängseln på vägar och i affärer i kurvan är vi nu återbördade till hemmet och eftersom det regnar, så kommer jag inte att gå utanför dörren mer idag. Om inget väldigt lockande dyker upp....Vad det nu skulle vara?!
Sakteliga växer mitt andra framstycke och det är strax dags för det första knapphålet.
Jag låg och tänkte i morse på att jag ska virka mössor till Hjälpstickan, som omväxlingsskull...
Jag har mörkgrönt garn, som jag tror blir lämpliga mössor till hemlösa gubbar.

Testar förresten att göra den där goda förrätten som gjordes i måndags i "Halvåtta hos mig", Anders chilimarinerade räkor. Det luktar vitlök och chili här....

Att unna sig själv...

Det har öppnat en liten butik i närheten, med både blommor, inredning och kläder.
Ibland stannar jag cykeln för att kolla in läget, har det kommit nåt nytt?
Jag känner att ansvar som konsument att gynna den lokala företagsamheten Visst lät det bra?!
I veckan stannade jag i alla fall till och gick in för att göra en koll.
Då hittade jag denna fina hjärtkruka/fat i betong.
Med lite plast i botten kan man plantera levande blommor eller kanske göra nåt till advent med mossa och tomtar...
När hon skulle packa in den frågade hon, om det var en present. -Nej, det är bara jag som ska ha den. Eller rättare sagt; det är en present till mig själv.
Jag kom på det när jag stod där; vad då, bara till mig själv. Jag kan gott unna mig denna sak, så det är nu en present till mig själv.

Det går framåt med virkningen. Ett framstycke är klart och det andra är påbörjat.
När jag gick från tunnelbanan till jobbet i morse kom jag på hur knapphålen ska göras.
Kanske kommer det en bild snart på den färdiga kappan...eller så har det gått åt pipsvängen.
Ibland är skillnaden hårfin...

Sallad och lasagnen är inköpt på Robbans Pizza i Tumba, dagen till ära. Det är fredag och kokerskan har ledigt.

Intet fattas mig, vad jag vet...

Jag ringde till Ljungqvists garn i Farsta för att kolla om mina vita Karisma hade kommit. Det hade de gjort, idag. De höll på att packa upp alla garner.
När jag kom hem slängde jag mig i bilen och åkte till Farsta. Nu skulle de sista nystanen till kappan vara inköpta, förhoppningsvis
Jag är snart klar med framstycket, då vet jag hur mycket det går åt...
Men det var inte det enda som fick följa med hem: två nystan Peer Gynt, hängde också med.
Jag trodde att den där krabaten var nån liten sak, men det krävs två nystan, så så liten kan den inte vara.
Jag kan väl erkänna att jag inte kollat så mycket på mönstret än, men jag hade det med i alla fall...Inte illa för att vara mig!
För övrigt namnade jag svärfars sockor som skickades till honom idag, för att förhoppningsvis komma fram i Borås i morgon, på hans födelsedag; FREDAGEN DEN 13:E...
Vågar man gå ur sängen i morgon?

Jag är inte skrockfull....

Bra julklappstips

Jag får en massa nyhetsbrev, bara så där.
Ok! det kan ha varit så i tidernas begynnelse att jag självmant gått in och bett dem skicka dessa till mig, men det har jag glömt...
Oftast när de dyker upp så raderar jag dem, utan att kolla vad det är för erbjudande, som jag inte ska kunna leva utan.
Men ibland tittar jag närmare på dem och det gjorde jag förra veckan.
Bokus.com tycks få hemliga underrättelser om att jag börjat virka, för då dök det upp att jag kunde få köpa Virka!, för bara 129 kr om jag var medmera-medlem, som jag förstås är...
Hur skulle jag kunna gå förbi ett sånt kap?!

Visst är den som en liten karamell?! Jag har inte tittat så mycket i den än, men det finns en portmonnä som kommer att matcha min jack/kappa ypperligt. Tur dessutom att jag har en massa såna bågar...
Men det är ju dumt att inte beställa mer, när de ändå ska skicka till mig, tänkte den sparsamma mamman.
Hittade även nästa bok; Så här gör du virkade smycken. Perfekt till den stundande julen.

Jag beställde även Sticka romantiskt, men den var slut på förlaget, tyvärr. Men jag har inte hunnit sticka nåt från den förra stickboken som kom, så det kanske inte gör så mycket.

Kanske kan jag önska mig den i julklapp, av någon...

Grattis Bubbi!

Idag fyller min allra bästa väninna år!
Det känns konstigt varje gång vi inte kan fira varandra, men jag har skickat ett paket med posten. Ett par stickade knästrumpor blev det. De finns på bild här...
Jag hoppas att de passar damen.
Bilden ovan är tagen i Prag där vi var 2006 i september och roade oss. Det var väldigt varmt, som en svensk sommar och vi hade det jätteskönt.
Vi åt och drack gott och gick. Jag vet inte hur mycket vi gick, men mycket var det...

Idag har jag gått en promenad med en kollega från ett annat kontor. Vi pratade och gick. Vi hade mycket att prata, så det fick bli en långpromenad.
Det var ganska ljust när vi gick, 15.45, men när jag kom hem en timme senare var det kolsvart.
Det värsta är inte att det är mörkt, utan att det ska bli mörkare, innan det vänder om si så där, 1,5 månader.
Men det regnar inte idag...Vi hade i alla fall tur med vädret, får man säga alla dagar det inte kommer vått uppifrån.
Nu ska maten påbörjas, trots att sonen väljer bort min idag till förmån för en kompis mammas mat. Det konstiga är att han ska äta nåt, han aldrig skulle ätit hemma. Men det kan vara bra att veta, för då måste han äta det hemma nästa gång...Mamma-taktik.

Man skojar inte om allt...

När jag och J sa att vi skulle hämta ut våra tågbiljetter till Ullared var det inte en, utan några stycken som sa; Vi trodde att ni skämtade...
Man kan skämta om mycket, men inte om att åka tåg till Ullared! Det är helt galet, men det behövs ibland helt galna saker. Och varför då inte åka till Ullared över dagen?!

Sonen frågade om jag hade mycket kvar på det som jag stickade fn. Jag frågade vad han ville...Då kröp det fram att han ville ha en sån där stickad krabat som är med i Little Big Planet.
Jag sa nog nåt om det i helgen och så hade han funderat och kommit fram till att han ville ha en sån stickad gubbe.
Så nu ska jag bara slutföra svärfars sockor och sen börja leta efter nåt slags mönster till krabaten. Annars får man la frihandssticka...Men om det finns ett mönster, mot förmodan, där ute i cyberrymden, så hör av er till mig. Jag har inte kollat Ravelry än...Men hur svårt kan det vara? Det är bara ett onormalt stort huvud och sen en liiiten kropp.
Men jag ser på nån annan bild att gubben har fingrar på varje hand. Undrar om sonen sett det också...?

Avbrott av värsta sort

Visst gör det ont när stickor, förlåt, knoppar, brister...Som Karin Boye sa...
Helt plötsligt så händer det! Inte det där som händer i Triss-reklamen, utan det här!!!!
En av mina älsklingsstickor 2,5 i kort version, bara gick av. Just när jag höll på med hälen till svärfars sockor. Tur då att det fanns 6 st i paketet...
I början var jag skeptisk till att sticka med så korta stickor, men nu tycker jag bara att långa är i vägen.
Annars så började vi dagen med en morgonpromenad, maken och jag. På förmiddagen fick jag för mig att baka kanelbullar, så då gjordes det.
Min bror kom förbi, på väg hem till Göteborg, med fru, så vi fick hjälp i bullätningen...
Sonen älskar sin morbror och var överlycklig att få en till tågfantast innanför dörren till sitt rum.

Annars har vi inte gjort så mycket, denna helgen heller....Väldigt skönt!

Förresten så har maken meddelat att jag stigit till nummer ett igen...

Nu är det bokat och klart!

Nu är det bokat och klart; vi åker till Ullared över dagen med tåg och buss.
Det kommer att vara jobbigt, men ganska kul att göra. Och vansinnigt...Men varför ska man vara så normal hela tiden.

Annars så har sonen och jag varit i Farsta för att kolla in lite kläder till klassdiscot som ska gå av stapeln kl. 18. I 3 timmar ska 25 ungar stuffa runt och vräka i sig korv och godis. Den unge som spyr först brukar vinna en tidig hemgång!
Känner jag killarna rätt ska det springas runt, runt, runt...De är inte så mycket för att dansa, men det kommer snart att ändras. Det säger jag inte till sonen som just nu tycker att tjejer är bäst på avstånd.
Vi hittade i alla fall några coola tröjor som nog ska passa sonen. Även mamman hittade ett par jeans. Både gick nöjda ut ur den affären. Men när mamman sen vill kolla i en annan affär säger sonen; Nej! inte här också...Jo, bara en liten titt. Han surar och jag tittar bara minimalt på nåt innan vi går ut. Men om jag bara helt frankt gick in i en affär, innan jag sa nåt, hängde han på utan att säga nåt...Kvinnlig list funkar även på sonen...
Jag hade tänkt att tilläggsköpa mer vitt Karisma, men det fanns bara 4 av 10 så jag fick beställa 6 st till. Men jag lovade svärfar igår att sticka raggsockor till honom och han fyller år nästa helg, så jag kanske inte hinner med så mycket virkning till mig under denna tiden ändå.

Jag påbörjade en ny bok i morse: Lyckan säljs separat, av Lolly Winston.
En bok som det bara rinner iväg en massa sidor utan att man märker det. Jag gillade hennes förra bok, Brustna Hjärtans Café. Det känns som om även denna bok är lovande.
I alla fall gillar jag skarpt omslaget på boken. Underbart med en trädgårdstomte! Kanske var därför jag köpte den...?

När man får veta att man inte är nummer ett...

Min make meddelade mig igår att jag inte är nummer ett för honom, fn.
Han har en annan älskling, eller rättare sagt fyra, 4, st; Kent.
De har precis släppt sin nya skiva och då skulle den laddas ner och lyssnas på så han kan nästan inte hinna äta middag med oss andra eller vara social för övrigt.
När jag försöker att prata med honom, så är det som om de överröstar mig, eller så är det maken som höjer ljudet för att slippa störande element i form av frun.
Inte nog med att de nästlat sig in i vårt hem, jag skickas även ut på stan för att hämta hem diverse Kent-relaterade saker, som t.ex QX-tidningen, som han visserligen laddat ner, men ändock vill ha i pappersform.
Kanske borde jag blivit misstänksam när vi skulle ha en Kent-låt på vårt bröllop, i kyrkan. Men jag fick min väninna Siv att sjunga "Utan dina andetag" och den var väldigt vacker.
Misstankar borde också ha väckts när han frågar om jag vill åka nånstans ett speciellt datum. Det är inte en gång som det visat sig sammanfalla med en konsert med sagda Kent.

Hittills tror jag att jag varit på 4-5 st konserter, men bara en ABBA-konsert och det var -76 i Scandinavium....

T om sonen har varit på Kent-konsert; i magen -98 på Münchenbryggeriet...Nästa kommer i februari på annexet, men utan sonen...

Försökte att köpa till vitt garn till min virkade jack/kappa, men Vendelas Handarbete på drottninggatan hade inte 8 nystan, så det blir nog en tur till Farsta i morgon. Vad tråkigt!

Sonen ska på disco i morgon och jag tänkte köpa nån snygg tröja till honom, om han orkar åka med....

Allt går med lite planering

Vi pratade om den nya dokusåpan, Ullared, på jobbet i tisdags.
J blev så sugen på att åka dit, så jag slängde kanske ur mig; Då gör vi det.
Igår kväll gick jag in på sj.se för att kolla om det var möjligt överhuvudtaget att göra resan på en dag. Stockholm- Ullared på under 24 timmar
Det var möjligt!
Tåget går 6.00 från Stockholm, framme med buss i Ullared 11.45. Hemvägen påbörjas 17.15 med buss tillbaka till Varberg och tåget framme i Stockholm 23.56...Då är inte restiden till tåget och hem igen medräknad. Det kommer att vara en lååååång dag. Men allt går, om man vill.
I övrigt har jag varit och klippt mig igen. Det kändes som en pälsmössa på huvudet och den är nu borta. Och även om det snöat idag och det är dags för pälsmössa, så är det bättre ha en som man kan ta av...
Det var första gången jag var på hennes nya ställe; Kontrast på Birger Jarlsgatan. Kul med ny inredning, lite svart/vitt och en massa speglar.
Det är ju inte direkt så att man känner sig smalare när man sitter där med blött bakåtkammat hår och ett skynke runt halsen. Med hakorna liggandes ovanpå...Men de kanske har sådana där speglar som finns i Lustiga huset på Gröna lund...vad vet jag?!

För övrigt har jag påbörjat första framstycket på jack/kappan. Bild kommer när det är lite mer klart...Jag måste köpa lite mer garn, av en händelse...Det räcker inte med det som finns i garnlådan.

När mobilen alltid är hemma

Sonen blev av med sin telefon i våras. Han fick en gammal för att ha under tiden vi letade efter en ny som var bra och hade ett bra pris. Då hade han med sig telefonen.
Sen köpte vi en telefon till honom innan sommaren och plötsligt så stannar telefonen hemma när sonen är ute.
Inte riktigt så vi hade tänkt det. Han har en telefon för att kunna meddela var han är eller för oss att ringa efter honom. Inte att ringa alla hans kompisar, som ändå inte vet var han är.
Kanske är det så att han är rädd att bli av med även denna telefon, men då kan man ju aldrig ha nåt...
Idag skulle han möta mig vid tåget 15.30. Jag var där men ingen son. Jag väntar lite innan jag ringer hem, till hans mobil, till maken för att kolla att han påminde sonen om mötet eller om sonen ringt till honom och sagt att han inte kommer. Men ingenstans fick jag napp. Jag fick gå och handla det nödvändigaste och sen bege mig hem.
Hemma har sonen en lista med kompisars telefonnummer. Jag ringde den troligaste, som inte hade sonen med sig, men han visste var sonen var. Där jag inte hade telefonnummer till...
Alltså bara vänta tills sonen kommer hem.
Sonen kommer hem, ångerfull... Han lovar härmed att han ska ta med sig telefonen.

Det hänger snö i luften. Känns så skönt att dra på sig sin dragspelsbasker och rulla halsduken om halsen så ingen kall luft kommer till.
Men det kanske är dags för en ny mössa. Jag har köpt garn, men inspirationen tryter. Men så är det så kul att virka på jack/kappan att alla andra projekt nog få vänta ett tag till.

Och säg den glädje som varar för evigt; stick-caféet som jag skrev om igår får klara sig utan mig och M. M påminde mig om att det var minsann den dagen hon tänkte fira sin 40-års dag så inte hade varken hon eller jag tid med tre timmars handarbete, inte den dagen...Och så fyller maken också år den dagen, visserligen bara 37, men det ska firas ändå. Och eftersom vi ska på fest på den kvällen så får vi fira på dagen eller kanske dagen efter. Men nästa gångs ska vi gå...

Äntligen i Huddinge

Vuxenskolan i Huddinge tillsammans med Föreningen Sticka har stick-café
i Huddinge centrum på Patron Pehrs v.8 nästa gången den 28/11 kl. 12-15. Det, tjejer, måste vi gå på!!!!
Jag har saknat ett stickcafé i Huddinge. Jag vet att det finns i stan eller Farsta, men ibland är steget att ta sig nånstans så stort. Det är enklare att ta cykeln ner till centrum...
Eftersom M läser bloggen nästan dagligen, så vet hon snart om det, men det är kul om det blir fler.
Det har tydligen varit två lördagar förut, men jag har inte sett en enda annons om det. Att jag fick veta det idag, var tack vare att jag kom med bussen och tog en genväg förbi lokalen till cykeln.
Det kanske har varit fullt de andra två gångerna, vad vet jag...Bara synd att inte veta om det.

Jag har i alla fall fått kattsprutan idag. Till skillnad mot alla andra som tar grissprutan fick jag alltså katt.
Jag är allergisk mot katt och träffar stundtals många såna i mitt yrke och måste därför vaccineras. Detta medför 30 minuters vakuum på sjukhuset då man inte får gå nånstans. Men det är också 30 sköna minuter då man kan läsa eller handarbeta. Idag virkade jag på min kappa...
Sen måste jag ta det lugnt för att inte få en reaktion, så jag går med gott samvete till soffan och intar position.

Nu gråterna Änglarna

Igår förlorade Änglarna slaget om fotbollsguldet.
Änglarna gråter.
Jag som inte annars är så värst intresserad, satt som klistrad framför TVn och hojtade, ropade och tjöt, beroende på vad som hände.
Inte känns det bättre att Stadium har hyrt ett flygplan som drar en banner ovanför city där det står: Stadium gratulerar AIK till guldet...
Jag ska sluta handla på Stadium.
Och hur var det med växthusgaserna? Blir det inga när man drar sådana banners????
I all sorg fick jag i alla fall tag på 4 knappar till västen. De är i svärtad mässing eller vad det nu ska likna. Jag gillar dem i alla fall.

När det gäller virkningen så kom jag ända upp till armhålsintagningen på det första halva bakstycket igår. Det går undan rejält och vad jag kan se har jag lika många maskor på varje varv, som jag ska ha...Det är inte alltid så, har jag märkt. Jag är fortfarande rejält nöjd med virkningen och känner ett sug att få se hur den blir när den är klar.

Tystnad! Virkning pågår

När vi åkte kryssningen i veckan såg jag en jättesnygg virkad jacka/kappa. En Odd Molly Grand mas coat.
Genast visste jag vad jag skulle virka av mitt vita karisma, som jag känt var lite felköp, men som nu plötsligt hade fått en mening.
En lite längre jack/kappa ska det virkas. Jag har inte hittat nåt passande mönster så det blir till att testa sig fram för önskat resultat.
Det blir fasta maskor i ullgarn och inte bomull som i original, då det blir så himla tungt. Men forman är bra och passar till våren.
Nu har jag kommit ca 25 cm på att halvt bakstycke och det känns spännande. Det var så himla länge sen jag virkade och dessutom har jag aldrig virkat kläder, bara kanter mm...
Men det är ju lättare att dra upp om det skulle bli fel, så hur svårt kan det vara???

Är häxangreppen slut för i år, för övrigt? Här sprang en massa skelett och liemän hela kvällen och tiggde godis. Vart tog ljusen och stillheten vägen? Är det för gammalmodigt?
Annars tycker jag att vi ska införa allahelgons dag som man firar det i Nicaragua.
Jag var där -94 just under denna tiden. Där målar man om korset på kyrkogården i en ny turkos färg eller annan lika vacker och senare äter man middag hela familjen på farmors grav, så att även den döda kan vara med i gemenskapen.
Här kanske det är för kallt med middag ute på kyrkogård, men deras tanke är fin...

Nu ska jag återta soffposition i väntan på MATCHEN...