Dagen efter kvällen innan

I morse ringde klockan 7:50. Sonen ska på kalas.
Det var en trött moder som steg ur sängen och förirrade sig ner till köket.
Satt trött vid matbordet som sällskap åt den kalastörstande sonen som åt frukost.
Modern bara drack vatten...Och kände sig allt annat än fräsch. De 44 år som hon hade samlat på sig hittills hade över några timmar dubblerats eller kanske t om tripplats. Hur kan det komma sig???
Måste vara det att fester kommer alldeles för sällan och modern är ovan.
Nåväl, på det ska rådas bot om två veckor, då det är två, 2, julfester dagarna efter varandra...
Festen igår var hur kul som helst och det var både god mat, gott vin och trevligt sällskap.
Kanske var det det där dansandet, läs hoppandet, som tog knäcken på mig.
I gott och väl 2 timmar, säkert mer dansade jag som den galning jag är. Sen var det godnatt och hem till barnvakten.
Men kanske en liten berättelse om en av födelsedagspresenterna, kanske den mest uppskattade...
P kom och körde mig hem till jubilaren vid 17:20.tiden. Jag skulle ställa denna fina trädgårdstomte vid hennes hus och sen fotografera den på plats, ta med fotot och överlämna det.Utan att bli upptäckt.
Kameran inställd på nattporträtt, kolsvart och inte för många tillfällen att ta kort.
Ställer upp tomten utanför huset. På övervåningen lyser det i badrummet. Tar 5 foton, knappt godkända, för jag ser inte var tomten är utan får bara köra på måfå.
Sen släcks plötsligt ljuset och då får jag ta till springbenen för att inte bli upptäckt.
Det visar sig att jubilaren lämnar sitt hem strax efter att vi rivstartat därifrån...Nästan upptäckt, men med uppdraget slutfört.
När vi sen lämnar över fotot, har glädjen över det inga gränser.

Nu ska jag bara lägga mig i soffan och inte göra nåt, nåväl kanske se på TV och/ eller sticka lite.