söndag 18 juli 2010

Högt i det blå

Igår var det vår bröllopsdag, den elfte i ordningen.
Innan vi gick hemifrån började det droppa lite, men det blev inte blött på marken... Inga jackor togs med till stan, är det sommar, så är det!
När vi väl kommit till Globen, var det lagomt väder. Lagom varmt och lagom sol. Inte gassande sol, utan lagom mycket så man kunde se långt...
Jag funderade inte så mycket på vad som skulle hända, innan jag satte mig i bollen som skulle upp på toppen av Globen. Men när jag satt där, funderade jag på hur de kände sig som var tvungna att byta boll, då deras hade stannat några 10-tal meter upp i luften och då gå på en landgång mellan bollarna. Jag vet inte om jag hade klarat det. Men nu satt jag där jag satt och troligtvis skulle inget hända, för den har redan stannat i år...Statistik är bra ibland. Ungefär som när vi var i Colombia och skulle välja bussbolag och alla hade anslagstavlor om hur många olyckor de varit med om och hur många av de som blev skadade eller dödade...Vi valde då de som ingen olycka hade...
Sonen var lite rädd, men inte som jag. Han vågade sig på att stå vid kanten och släppa ledstången för att vinka till den andra bollen när vi möttes...Det ni!
Om man bortsåg från hur läskigt det var, så var det vidunderlig utsikt. Man kunde se hur det regnade över Nacka och solen nästan sken över staden. Här är Kaknästornet i bakgrunden. Det är däremot inte så läskigt, man är ju inne den mesta tiden och måste inte gå ut...
När magen kommit i balans igen, dvs när vi landat, åkte vi till Gamla stan och åt på Källare Movitz. God mat och bra service och inte knökfullt och varmt.
Toast Skagen och sen oxfilé med skogsvampssås och gratäng. Jag tog lite för den såg så god ut...
En flaska kall rosévin var perfekt en sådan där varm dag. Placerad i en ishink höll den sig kall länge eller så länge som det fanns innehåll...
Sen gick vi genom staden till centralen och tåget hem. En liten glass på 7eleven var inte fel...
Jag har nu kommit igång med Haruni-sjalen, efter två upprepningar. Jag var inte kompis med mönstret i början, men nu sitter det...
Jag börjar fundera på vad jag ska önska mig i födelsedagspresent. Det är ju den tiden på året och denna gången är det halvt 90.
Jag har ju några trädgårdstomtar, som jag önskade mig vid 40...Så kanske ska jag önska mig nåt annat...
Tvättstugans ljusblå färg är nu ett minne blott, och bakom elementet...men annars är det vitt.
Nu ska det bara målas den sista gången eller gångerna, vi får se hur det täcker.
Maken spikar panel på första väggens utsida. Det är trångt och han svär lite...

Inga kommentarer: